Physics-Informed Deep Learning for System Identification of Autonomous Underwater Vehicles : A Lagrangian Neural Network Approach

In this thesis, we explore Lagrangian Neural Networks (LNNs) for system identification of Autonomous Underwater Vehicles (AUVs) with 6 degrees of freedom. One of the main challenges of AUVs is that they have limited wireless communication and navigation under water. AUVs operate under strict and unc...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Mirzai, Badi
Format: Others
Language:English
Published: KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) 2021
Subjects:
AUV
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-301626
Description
Summary:In this thesis, we explore Lagrangian Neural Networks (LNNs) for system identification of Autonomous Underwater Vehicles (AUVs) with 6 degrees of freedom. One of the main challenges of AUVs is that they have limited wireless communication and navigation under water. AUVs operate under strict and uncertain conditions, where they need to be able to navigate and perform tasks in unknown ocean environments with limited and noisy sensor data. A crucial requirement for localization and adaptive control of AUVs is having an accurate and reliable model of the system’s nonlinear dynamics while taking into account the dynamic environment of the ocean. Most of these dynamics models do not incorporate data. The collection of data for AUVs is difficult, but necessary in order to have more flexibility in the model’s parameters due to the dynamic environment of the ocean. Yet, traditional system identification methods are still dominant today, despite the recent breakthroughs in Deep Learning. Therefore, in this thesis, we aim for a data-driven approach that embeds laws from physics in order to learn the state-space model of an AUV. More precisely, exploring the LNN framework for higher-dimensional systems. Furthermore, we also extend the LNN to account for non-conservative forces acting upon the system, such as damping and control inputs. The networks are trained to learn from simulated data of a second-order ordinary differential equation of an AUV. The trained model is evaluated by integrating paths from different initial states and comparing them to the true dynamics. The results yielded a model capable of predicting the output acceleration of the state space model but struggled in learning the direction of the forward movement with time.  === I den här uppsatsen utforskas Lagrangianska Neurala Nätverk (LNN) för systemidentifiering av Autonoma Undervattensfordon (AUV) med 6 frihetsgrader. En av de största utmaningarna med AUV är deras begränsningar när det kommer till trådlös kommunikation och navigering under vatten. Ett krav för att ha fungerande AUV är deras förmåga att navigera och utföra uppdrag under okända undervattensförhållanden med begränsad och brusig sensordata. Dessutom är ett kritiskt krav för lokalisering och adaptiv reglerteknik att ha noggranna modeller av systemets olinjära dynamik, samtidigt som den dynamiska miljön i havet tas i beaktande. De flesta sådana modeller tar inte i beaktande sensordata för att reglera dess parameterar. Insamling av sådan data för AUVer är besvärligt, men nödvändigt för att skapa större flexibilitet hos modellens parametrar. Trots de senaste genombrotten inom djupinlärning är traditionella metoder av systemidentifiering dominanta än idag för AUV. Det är av dessa anledningar som vi i denna uppsats strävar efter en datadriven metod, där vi förankrar lagar från fysik under inlärningen av systemets state-space modell. Mer specifikt utforskar vi LNN för ett system med högre dimension. Vidare expanderar vi även LNN till att även ta ickekonservativa krafter som verkar på systemet i beaktande, såsom dämpning och styrsignaler. Nätverket tränas att lära sig från simulerad data från en andra ordningens differentialekvation som beskriver en AUV. Den tränade modellen utvärderas genom att iterativt integrera fram dess rörelse från olika initialstillstånd, vilket jämförs med den korrekta modellen. Resultaten visade en modell som till viss del var kapabel till att förutspå korrekt acceleration, med begränsad framgång i att lära sig korrekt rörelseriktning framåt i tiden.