Designing for Musical Bodies : An Exploration of the Musician–Instrument Relationship

• Main Author: Grimstad Bang, Tove
• Format: Others
• Language: English
• Published: KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) 2021
• Subjects: Soma design; Dalcroze eurhythmics; musical instrument; Computer and Information Sciences; Data- och informationsvetenskap
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-292197

Drawing on phenomenology and the theory of embodied music cognition, and the idea that music is movement and the way we experience music is related to movement and to our bodies, the design and conception of a musical instrument is carried out through a soma design process, with the non-dualistic body at center. In addition to the use of design fiction as a means to imagine new design possibilities, practical somaesthetics are a part of the design process through the bodily practices of Dalcroze eurhythmics and instrument defamiliarisation. These continuous bodily practices provide space for explorations of musical, aesthetic sensitivities and contribute to the designer's attuning to their own body and discoveries of musical sensitivities therein. The experiential qualities of music--movement related rhythm and repetition are identified, and reflected in the design of the musical instrument. While interacting with the instrument does not necessarily provide direct immersion into those experiential qualities, nor an intimate musician--instrument relationship, it might however, open up a fertile breeding ground for new design directions and make space for new experiences. The design process itself, leading up to the instrument, was a great contribution to making room for exploring interactions with the body, movement and music.   === Med utgångspunkt i fenomenologi och teorin om förkroppsligad musikkognition, samt iden att musik ar rörelse och att hur vi upplever musik ar relaterat till rörelse och vara kroppar, har designen och skapandet av ett musikinstrument utförts genom en soma-designprocess, med den icke-dualistiska kroppen i centrum.  Utöver användandet av designfiktion som ett satt att föreställa sig nya designmöjligheter, ingår praktisk somaestetik som en del av designprocessen via dem kroppsliga praktikerna Dalcroze-rytmik och instrument-främmandegöring. Dessa kontinuerliga, kroppsliga praktiker ger utrymme for utforskning av musikaliska och estetiska mottagligheter och bidrar till designerns själsstämning av sin egen kropp, samt upptäckter av musikaliska mottagligheter inuti densamma.  De empiriska kvaliteterna hos musik-rörelserelaterad rytm och repetition identifieras och återspeglas därefter i utformningen av musikinstrumentet. Aven om interaktion med instrumentet inte nödvändigtvis leder till en direkt upplevelse av dessa kvaliteter, eller en intim musiker-instrument-relation, sa kan den emellertid lagga en bördig grogrund for nya designriktningar och skapa utrymme for nya upplevelser. Själva designprocessen, som lett fram till instrumentet, gav stora möjligheter till att skapa plats for att utforska interaktioner med kroppen, rörelse och musik.