| Summary: | I Sverige är bostadsmarknaden ett centralt och återkommande samtalsämne i såväl folkmun som media. Hetsiga budgivningar och en oreglerad lagstiftning har medfört att parterna ifrågasatt huruvida processen varit korrekt, och vidare skapat misstro mot hela fastighetsmäklarbranschen. Avsaknaden av strikt lagreglering, mer specifikt bindande bud, kan ha en bidragande effekt till att bostadsmarknaden ser hetare ut än vad den är. Detta då spekulanter kan delta i flertalet budgivningar samtidigt utan intentionen att faktiskt genomföra ett köp. En tänkbar förändring för ett mer hållbart klimat på bostadsmarknaden är därför att införa bindande bud. En utredning kring huruvida detta är applicerbart har legat som grund för denna uppsats. För att undersöka detta har en komparation gjorts mellan det svenska systemet och våra grannländer Norge och Danmark som har andra utgångspunkter där budgivningsprocesserna lyder under betydligt striktare lagrum. En kvalitativ metod har använts där primärdata har insamlats genom intervjuer med representanter från såväl tillsynsmyndigheter, branschorganisationer samt praktiker aktiva i branschen. Detta tillsammans med sekundärdata från bland annat mediala artiklar har påvisat en rådande meningsskiljaktighet huruvida det finns en önskan om att införa bindande bud i Sverige. Ett sammanslaget resultat visar på att ett införande av en modell likt den norska skulle ha en svalkande och hälsosam effekt på bostadsmarknaden. Författarna är dock oeniga om inom vilken tidsram ett införande skulle ske då justeringen av lagen skulle vara tidskrävande. Önskvärt skulle därför, som ett första steg, vara att i närtid införa obligatorisk Id-kontroll av samtliga budgivare. Detta för att skapa ett seriösare och säkrare klimat för såväl köpare som säljare. === Throughout the years, the Swedish housing market has been a central topic for discussions. Over inflated biddings and a lack of regulating law regarding the bidding process has resulted in questions regarding the process correctness and has created a distrust towards the Swedish real estate brokers. The lack of regulations which makes it possible for a bidder to participate in more than one bidding at the same time without any intention of actually buying, might have a contributing effect to making the real estate market look hotter than it in reality is. One solution to the problem could be to implement binding bids. Whether or not that is a possibility is the foundation for this thesis. A comparison between the Swedish, Norwegian and Danish law has been made to examine this. A qualitative method has been used where the primary data has been collected through interviews with respondents from the regulators, trade organizations and active practitioners. Together with secondary data including articles published in media has shown a divided opinion regarding the problem. A conclusion has been drawn that an implementation of the Norwegian model will have a dampening and sound effect on the Swedish real estate market. The authors of this thesis are in a disagreement on the time frame of the implementation. Due to the long process of changing the law a first desirable step would be the implementation of ID-control when placing a bid. This could contribute to a more serious and secure climate for both sellers and buyers.
|
|---|
