| Summary: | A fast-moving technological landscape is driving companies of today to constantly search for the solutions of tomorrow. As a result, companies are constantly searching for the next big thing and speculating on possible futures. Across multiple industries, it is easy to find concepts, workshops, hackathons, and marketing campaigns that address the concept of the future. With themes titled as "The future of ..."(be it medicine, food, manufacturing, sports, etc.) or "... of the future" (be it cars interiors, homes, transportation, nutrition, etc.), companies try to reimagine products and services for a speculative future. Design practice plays a large role in this movement. However, a specific contemporary global phenomenon, the Aging Populations, is surfacing important limitations to user-centred design. These limitations are resulting in unsustainable practices and negative connotations in design solutions that lead to Ageism. Furthermore, user-centred design processes are faced with the challenge of creating proposals that are limited by what could be misconceptions and prejudices based on personal knowledge. Since these proposals are conceived by present factors, needs and users, design is hence fringed by temporal positioning. The combination of these factors can lead to ideas of the future that may not be adequate or accurate for both an uncertain future, and the people that might participate in it. One may ask then, when identifying new opportunities, or when designing new products, what characteristics should be considered in the product development process that will remain stable and continuous in the future? This thesis explores this challenge. Resulting in a theoretically developed framework that helps design practitioners to understand the context that people may interact with in the future. Based on a Practice-Oriented Design approach, this thesis proposes a Transgenerational Practice Distillation Process that results in a Transgenerational Practice Unit, which aims at understanding the context in which the “Users of the Future” will interact with products and services. Then, by studying the practice of eating in a Quick Service Restaurant (QSR) in Tokyo with people with ages 60 to 80, the proposed framework explores how long-lasting contextual elements can be found through participatory design techniques. The output of the proposed framework consisted of stimulating material for creative processes that helped product innovation professionals in reimagining the way restaurants can be designed. === Den snabba teknikutvecklingen driver dagens företag att ständigt söka efter morgondagens lösningar. Som ett resultat av detta söker företag ständigt efter nästa stora möjlighet och spekulerar i möjliga framtider. Inom flera branscher är det lätt att hitta koncept, workshops, hackathons och marknadsföringskampanjer som behandlar framtidens koncept. Med teman med titeln "Framtiden för ..." (vare sig det är medicin, mat, tillverkning, sport etc.) eller "... av framtiden" (vare sig det är bilar, interiörer, hem, transport, näring osv.), försöker företag ombilda produkter och tjänster för en spekulativ framtid. Designpraktik spelar en stor roll i denna utveckling. Men ett specifikt samtidigt globalt fenomen, åldrande population, lyfter upp viktiga begränsningar för användarcentrerad design. Dessa begränsningar resulterar i ohållbar praktik och negativa konnotationer i designlösningar som i sin tur leder till ålderism. Dessutom står användarcentrerade designprocesser inför utmaningen att skapa förslag som är begränsade av vad som kan vara missuppfattningar och fördomar baserade på personlig kunskap. Eftersom dessa förslag är påhittade utifrån nuvarande faktorer, behov och användare, är designen därför kantad av en temporär positionering. Kombinationen av dessa faktorer kan leda till framtidsidéer som kanske inte är tillräckliga eller korrekta varken för en osäker framtid eller de människor som kan delta i den. Man kan då fråga sig, när man identifierar nya möjligheter, eller när man utformar nya produkter, vilka egenskaper bör beaktas i produktutvecklingsprocessen som kommer att förbli stabila och kontinuerliga i framtiden? Detta examensarbete undersöker denna utmaning. Resultatet är ett teoretiskt utvecklat ramverk som hjälper designutövare att förstå det sammanhang som människor kan interagera med i framtiden. Baserat på en praktikorienterad designmetod föreslås en Destillationsprocess för transgenerationspraktiker och som resulterar i en enhet av transgenerationspraktiker, som syftar till att förstå sammanhanget där "framtidens användare" kommer att interagera med produkter och tjänster. Genom att studera äldre människors (60-80 år) praktik att äta på restaurang i Tokyo, undersöker det föreslagna ramverket hur långvariga kontextuella element kan hittas genom deltagande designmetoder. Resultatet från det föreslagna ramverket består av material för att stimulera kreativa processer och som kan stödja utvecklare att omformulera hur restauranger kan utformas.
|
|---|
