| Summary: | Flerbostadshuset som studeras i rapporten är uppfört och dimensionerat med ett äldre regelverk och benämns BABS. Idag tillämpas Eurokod vid dimensioner av byggnadsverk. Skillnader i dessa regelverk skapar problem som förekommer vid en våningspåbyggnad. Dessa problem är både konstruktionstekniska och byggnadstekniska. Syftet med rapporten är att studera den mest effektiva varianten av våningspåbyggnad med avseende på bärighet, gällande krav, tilläggsåtgärder och effektivitet. Arbetet har utförts i samarbete med Sweco Structures för ett referensobjekt som har blivit modellerat i FEM för att få fram lasten vid den kritiska punkten i tre olika skeden. De tre olika skedena består av grundbyggnad, grundbyggnad med påbyggnad i betong och grundbyggnad med påbyggnad i trä. Erhållna resultat jämförs sedan med handberäkningar i enlighet med Eurokod och till viss del medhandberäkningar för BABS. Alla resultat jämförs sedan med maximal kapacitet på mark från den kritiska punkten för att kontrollera behovet av grundförstärkning. Referensobjektet undersöks även med avseende på de krav som gäller och jämförs med kraven från det äldre regelverket. Därefter analyseras eventuella tilläggsåtgärder som kan göras i samband med våningspåbyggnaden. Resultaten som erhölls var av stor betydelse för bestämmandet av typen av våningspåbyggnad. Detta eftersom resultaten bidrog till förståelse kring lastskillnader vid olika materialval och olika bestämmelser. Vid ett dåligt materialval kan lönsamhet och effektivitet äventyras. Vid oklarheter kring regelverk kan missförståelse förekomma och risk för feldimensionering uppstå. Resultaten påvisade att det mest effektiva valet av påbyggnad var påbyggnaden i trä. Detta eftersom att denna klarade av diverse krav. Påbyggnaden i betong bidrog med för stora krafter vilket skulle kunna äventyra markens stabillitet. Att förstärka marken är kostsamt och därmed drogs slutsatsen att trä var det mest effektiva materialvalet.
|
|---|
