| Summary: | Crowd Simulators are used to see how large virtual crowds behave. They are mostly used to simulate crowd behaviors. One of the constraints with crowd simulators is the level of detail that should be used to still have a realistic simulation. This thesis explores the idea of using imposters as a method of lowering the level of detail. Imposters are 3D-models in a scene that are only rendered as two-dimensional objects when they are far enough from the camera. The general problem statement of this thesis is to see how well people can differentiate between 3D-models and imposters. This is tested with the underlying problem how presentation affects how one interpret imposters. Presentation is tested in regards to the distance the camera have from the imposter and from what angle you look at imposters from. Using Unity 3D, an implementation of imposters was created that can capture an imposter, render an imposter and make the imposter move in different camera angles. A user study was conducted to test how well this implementation works in regard to presentation. The study consisted of several movie clips showing an imposter and its original model walking down a road. Users had to push a button when they saw through the imposter. From the user study, it was shown that distance from the camera do affect how one sees an imposter. Almost all of the other factors does not have a significant difference from each other. Users attest to that they were specifically looking for any visual artifacts and aliasing in the imposter to find any faults in them. It would have been interesting to try this implementation in a real crowd simulator. It would help to enable using other camera angles as factors to have more extreme cases to compare to. The recommendation is to try to not use imposters outside of crowd simulators, as it is too easy to see a difference between imposters and their models if the imposter is too close. === Simulatorer av folkmassor används för att se hur stora virtuella folkmassor beter sig. De används främst för att testa hur folk beter sig i verkligheten. En av begränsningarna med denna typ av simulatorer är att kunna välja hur mycket detaljer man vill begränsa i scenen. Simulationen måste gå fort men samtidigt bibehålla realismen. Detta arbete har utforskat imposters som metod för att sänka detaljer i scener. Imposters är 3D-modeller som renderas som tvådimensionella objekt när de är tillräckligt långt bort ifrån kameran. Det generella problemet som presenteras i denna rapport är att se hur väl man kan se skillnad mellan 3d-modeller och imposters. Detta testas med det underliggande problemet, hur det påverkar presentationen av imposter hur man tolkar dessa. Tolkningsfaktorer är hur långt ifrån kameran är från imposters samt vilken vinkel man ser imposters från. Studien gick till så att användare tittade på ett antal klipp som visar en imposter och dess normala modell som går på en väg. Användare skulle trycka på en knapp när de trodde de såg igenom impostern. Resultatet från studien visar att avståndet från kameran påverkar hur man synar en imposter. Nästan alla andra faktorer har ingen signifikant skillnad mellan varandra. Användare menar att de tittade specifikt efter visuella bieffekter (så som aliasing och visual artifacts) för att se några fel i imposters. Det hade varit intressant att testa denna implementation i en äkta simulator för folkmassor. Detta hade kunnat göra så flera andra kameravinklar hade kunnat användas som faktorer, något som hade skapat mer extrema fall att jämföra med. Rapportens rekommendation är att inte använda imposters utanför simulatorer av folkmassor, då det är för enkelt att se skillnaden på en imposter och dess modell om impostern är för nära.
|
|---|
