| Summary: | Dåliga arbetsförhållanden, bristande säkerhet och omänskliga situationer är rubriker som cirkulerar allt oftare i media. Globaliseringen har lett till att företag i allt större utsträckning sourcar sin produktion till aktörer i utvecklingsländer där arbetsförhållanden enligt västerländsk standard är oacceptabla. Skandaler inom mänskliga rättigheter och miljöutsläpp är skadliga för företagens rykte. Detta är något de aktivt måste jobba med för att motverka och i detta avseende är kinesiska textilfabriker en stor riskgrupp. Syftet med rapporten är att utreda hur företag kan arbeta för att skydda sig mot ordrägliga arbetsförhållandne i sina fabriker samt hur de kan förbättra arbetsförhållanden i dessa. Problemet i många fabriker är att de saknar både pengar, kunskap och viljan för att själva förbättra problem med dåliga arbetsförhållanden. Internationella myndigheter, NGO:s, och forskare har tagit fram en uppsjö av modeller för hur företag kan arbeta med CSR i sin distributionskedja, men generellt tacklar företagen detta problem genom en tre stegs metod. De utformar riktlinjer, så kallade ”code of conducts” som sedan följs upp med någon typ av kontroll i fabrikerna. Slutligen har de en handlingsplan ifall riktlinjerna inte följs. Problemet med denna metod är att det är både vanligt och relativt enkelt att fuska på kontrollerna, till exempel genom att ha dubbla lönekort för att mörka övertidsarbete. Detta medför två problem, först och främst fortsätter arbetsförhållandena i fabrikerna att vara dåliga samt att företaget fortsätter att riskera dålig publicitet i media. För att komma åt detta problem behöver företagen utveckla sina uppföljningsmetoder. Antingen genom att skapa samarbeten mellan företag där man gemensamt kotrollerar fabrikerna och delar med sig av sina kontroller och erfarenheter av leverantörerna. Altenativt att företagen arbetar för att skapa långsiktiga affärssamarbeten med fabrikerna. Samarbeten som bygger på tillit där man hjälper fabriken att utveckla de kompetenser som krävs för att driva en hållbar produktion där man respekterar arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter. === Globalization has led to the increase in outsourcing to developing countries where the labour costs are low, but working conditions according to western standards are unacceptable. Scandals surrounding human rights and environmental issues have a huge negative impact on company brands. Therefore companies have to work actively to ensure that their suppliers comply with basic human rights and environmental issues to minimise the risk of getting bad publicity. Chinese garment factories are a huge risk factor in the supply chain. The purpose of this rapport is to explore how companies can work to minimise the risk of getting bad publicity and increase labour standards in these factories.Many of these factories lack both the knowledge and the capital to do this by them selves. International agencies, NGO:s and researchers has developed a set of models for how companies can integrate Corporate Social Responsibility (CSR) in the supply chain. Generally the companies formulate their own policies in a “code of conduct” which is then monitored by some kind of factory audit. Finally you state an action plan, which will be used if the factory does not follow the “code of conduct”, agreed upon. The major problem with this is that is relatively easy to cheat on the factory audits. This causes two problems. The labour standards remain the same and the companies remain in the risk zone for bad publicity. To tackle this problem the companies need to develop their monitoring practices. Either by cooperating with other companies or by develop long-term business relationships built on trust, where the companies help the factories to develop the capacities required to maintain a sustainable production, where you respects working conditions and human rights.
|
|---|
