| Summary: | ”Inte klimatet nu igen”, tänkte jag och bläddrade förbi. Tills jag en dag började fundera på om det går att berätta om klimatkrisen på ett sätt som får mig att vilja fortsätta läsa istället? Den frågan blev början på den bilderbok för vuxna som är mitt masterprojekt. För att förstå vad vi förlorar försöker jag förstå vad vi har. För att se in i framtiden blickar jag mot det förflutna. Jag börjar i Big bang och går framåt, in i framtiden. Genom bildberättandet rör jag mig genom tiden, ser in i ögonen på forntidsdjur och pratar med mitt ofödda barn. Nu har jag nya frågor: När blir vetenskap poesi? Vad händer med en generation som växer upp i rädslan för undergången? Hur kan bildberättande levandegöra historia?
|
|---|
