| Summary: | Essän gör anspråk på att separera språk och idén om nationalstaten genom min konstnärliga praktik. Texten öppnar genom att betraktaren/läsaren befinner sig i en hiss på väg till en bostadslägenhet vars brevinkast det står Vad vore språk om det uppstod här? på. Genom text, ljud och rumsliga installationer i lägenheten hamnar betraktaren mitt i frågan och gestaltningen av språk som en specifik erfarenhet. Ett antal nedslag görs för att ringa in den specifika erfarenheten med hänvisningar till modersmålsundervisning, skam för utebliven språkkunskap och kroppsliga erfarenheter av att störa nationalstaters narrativ. Sedan kopplar och begripliggör texten den specifika erfarenheten genom nedslag i strukturella företeelser som har varit med och skapat förutsättningarna för det specifika språket. De är t.ex. hur nationalstater använt sig av arkeologi för att skapa en linjär berättelse som något befästande av en slags sann gemensam nationell historia. En problembild beskrivs där nationalstaten har ägandeskap av språk trotts att språkets uppkomst är mer komplext än så. Problembilden bemöts av andra fält som arbetat på liknande sätt, t.ex. inom språkforskning och pedagogik. Den egna konstnärliga praktiken presenteras därefter som redskap för att fånga komplexiteten i språkets tillblivelse med verktyg som bl.a. poesin, översättning och gemensamt kunskapande. Essän avslutas med följande resonemang: När vi talar om språk som egendom tillhörande en nationalstat försvinner nyanser som lägger sig i tiden och i kroppen. Det här är en diskurs som förs på det konstnärliga fältet, men den kommer ifrån barnet, från kampen om gränser förd av människor som känner gränser våldsamt varje dag. Den kommer ifrån konstaterandet att vi lever i en kolonial samtid, så vad gör vi nu? === The essay intends to describe the separation between language and the idea of the nation state through my artistic practice. The opening of the text situates the viewer/reader in an elevator. They are on their way to a residential apartment. On the letterbox, it reads; what would language be if it arose here? Through text, sound and spatial installations in the apartment, the viewer ends up in the middle of the question and portrayal of language as a specific experience. A number of events are explored to address the specific experiences of language by looking closer to mother tongue education, shame for lacking knowledge in a language and interfering and disturbing the nation state’s narratives through bodily and linguistic attributes. The text connects and makes the specific experience comprehendible through looking into the impacts to large political initiatives that have contributed to and created the conditions of the specific language. Examples are nation-states usage of archaeology to create a linear narrative to point at origin as affirmation and upholding of a true common national history. The similarities of how this is done to language is explored in the text. The nation state claims ownership of languages and this is problematised by talking of language origin as something far more complex. This problem is addressed by other fields as well. The essay mentions some, e.g. linguistics and pedagogy. My own artistic practice is then presented as a way to capture the complexity in the becoming of language by using tools such as poetry, translation and creating ways to practice common knowledge. The essay concludes by reasoning in the following way: When we talk about languages as property belonging to a nation state, nuances that settles in time and body disappear. The discourse and this essay is carried out in the artistic field, but it comes from the child, from the struggle of people who experience borders violently every day. It comes from the ascertainment that the contemporary is colonial, so what do we do?
|
|---|
