| Summary: | Syftet med denna undersökning är att försöka sätta ord på och synliggöra en del av den ‘tysta kunskapen’ i slöjden, och närmare studera hur ett specifikt hantverkskunnande kommer till uttryck i elevernas slöjdföremål, och i deras arbete med detta: i deras rörelser och agerande med material och verktyg. Målet är att få större förståelse för just händernas kunnande. Hur kan kunnande avläsas i slöjdföremål, samt i den kropp som utför arbetet med dessa? Det är frågan som behandlas i den här uppsatsen, med fokus både på skolslöjden och en lärprocess utanför den. Det är med utgångspunkt i kunnande som allt tar sin början: för att lära elever vad de ännu inte kan, måste vi först förstå vad de kan. Slöjdens materiella natur kan låta oss närgånget studera kunnande. En slöjdlärare besitter en unik kompetens i att titta på elevers kunnande ur just en slöjdlärares perspektiv, och den här uppsatsen syftar till att ge större förståelse för händernas kunnande, och visar på olika sätt genom vilka kunnande materialiseras. Den belyser reflektioner och justeringar, och hur kunniga och lärande händer kan betraktas och förstås. Den beskriver även ett kunnande som ofta beskrivs som tyst, men som kanske egentligen bara har sitt helt egna språk, med förmåga att berätta klart och tydligt för den insatta om vad det är som sker. Under arbetet har området närmats genom att titta på en hantverksmässig lärprocess ur flera perspektiv. Dels genom en autoetnografisk studie av en egen lärprocess i att spinna, dels genom att observera elevers arbete med slöjdföremål, och resonera kring de spår av kunnande som kan avläsas. Resultatet är denna uppsats och en stor mängd garn. Det garn som spunnits är gestaltningsdelen av arbetet och presenterades på Konstfack under Pedagogisk Festival –ett öppet forum där besökare fick titta närmare på garnet och själva prova att spinna.
|
|---|
