| Summary: | Den här uppsatsen grundar sig i ett intresse för normkritisk pedagogik samt visuell kultur;vilka normer som görs i det visuella. I lärarutbildningen på Konstfack har vi många gångertalat om unga människors identitetsskapande processer, vilket har väckt frågan:Vilka subjektspositioner blir möjliga i förhållande till de visuella representationer som användssom exempel i bildundervisningen och vilka normer manifesteras i diskurserna?För att undersöka detta har material från tre bildlärare i grundskolan samlats och analyserats.Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk grundsyn, och först och främst användsMichel Foucaults diskursanalys som teori och metod. I utbildningen vid Institutionen förbildpedagogik brukas vetenskapliga och konstnärliga metoder parallellt och examensarbetetbestår av en skriftlig samt en gestaltande del. Den gestaltande delen i detta examensarbete harinspirerats av konstnären Marianne Lindberg de Geers bok ”Jag tänker på mig själv” och bestårav en bildserie som fått namnet ”Jag ser på mig själv”.Undersökningens främsta slutsats är att vi verkar behöva reflektera mer över vilka bilder,blickar och berättelser vi förmedlar. Kanske i synnerhet i skolan, som har vad Foucault skullekalla ett högt sanningsanspråk. Eftersom den kunskap, makt och mening som bilderna producerarär beroende på sin kontext; hur de presenteras och behandlas, borde de flesta bilder kunnaanvändas i undervisning så länge maktförhållanden synliggörs. Men vi måste också aktivtarbeta med att inkludera så många olika människor och synsätt som möjligt, i de bilder ochberättelser vi använder oss av, med vilka vi framställer och formar världen, oss själva ochandra.
|
|---|
