| Summary: | Examensarbetet undersöker Bildsalens utformning och de verksamheter som bedrivs där. Resonemang om vad vi ska kalla rummet förs. En orientering i tidigare forskning om skolmiljöer görs, med fokus på det som är relevant för just bildsalen. I uppsatsen används ett sociokulturellt perspektiv på lärande med Lev Vygotskijs teorier. Reggio Emilias sätt att se på lärande används som inspiration. En sammanfattning av bildämnets historia görs. Ett antal bildsalar som jag vistats både som elev på 1980 och 90-tal och som student, lärare samt besökare på 2010-talet beskrivs. Egna erfarenheter jämförs med vad andra lärare anser, men framförallt undersöks vad en grupp elever tycker genom med ett designpedagogiskt projekt. Projektet har studerats med etnografiska metoder. Det utfördes på en gymnasieskola norr om Stockholm hösten 2014 med 18 elever. Rummets miljö och funktion som helhet beskrivs, men fokus i undersökningen ligger på möbleringen av rummet och möblernas form och funktion. I uppsatsen redovisas en del av elevernas arbeten mer ingående.I min gestaltning ville jag ta bort fokus från möbler och möblering för att istället titta på kropparnas olika positioner i rummet. Bildämnet har genomgått en stor förvandling från tiden då ämnet kallades teckning till dagens utvidgade bildbegrepp. Nu gör vi så mycket mer mellan dessa väggar. Alla sitter inte vid sin bänk och ritar på ett papper. I utställningen visades fyra genomskinliga kroppar engagerade i olika typer av skapande i olika positioner, stående vid staffliet, liggande på mage för att rita, sittande ”vid datorn” och sittande i en imaginär fåtölj för att teckna. Hjärnan lyser och är sammankopplad med det röda hjärtat för att illustrera att vi använder mer än hjärnan när vi skapar.
|
|---|
