| Summary: | Pat Martino är en gitarrvirtuos och lärare som har skrivit mycket om sitt sätt att betrakta gitarren och improvisation. Genom böcker och instruktionsvideor har han delgett hur han nyttjar sina egna improvisationskoncept. I detta arbete utvecklas en metod med syfte att ge djupare förståelse för vad det innebär att spela som Pat Martino. De 10 första fraserna i fyra improviserade solon av Pat Martino analyserades. Fraserna analyserades efter var de började och slutade, hur långa de var, vilket tonspråk och tonalitet som användes i förhållande till bakomliggande ackord samt deras melodiform. Resultatet blev en metod som tydligt visar frasernas grundläggande placering, hur Martino förhåller sig till specifika ackord och hur han bygger upp vissa delar av ett solo. Denna metod kan fungera som ett komplement till stilanalys av gitarrister. Exempel på företeelser som metoden gav information om är: Den konstanta placeringen av en lång fras över takt 5, den överhängande majoriteten av fraser som börjar på den tredje 16-delen inom den första 16-delsgruppen samt Martinos tendens att avsluta en fras fallande.
|
|---|
