Hur bestäms diskonteringsräntan? : En studie av två branscher

• Main Authors: Skoog, Sandra, Stockesjö, Jannike
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Karlstads universitet, Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT 2011
• Subjects: Business studies; Företagsekonomi
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-7970

Införandet av redovisningsstandarderna IAS/IFRS år 2005 innebar förändringar för företagen, och en av de större förändringarna var redovisningen till tillgångars verkliga värde. I IAS 36 anges hur prövningar av eventuella nedskrivningsbehov ska genomföras, och det sker genom en jämförelse mellan tillgångens redovisade värde och återvinningsvärdet, vilket är det högre av tillgångens verkliga värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärdet. Beräkningen av verkligt värde minus försäljningskostnader vållar sällan problem för företagen, medan beräkningen av nyttjandevärdet är mer komplicerat; framtida kassaflöden från tillgången ska uppskattas och diskonteras med en diskonteringsränta vilken återspeglar företagets kapitalkostnad. Då valet av diskonteringsränta kan vara komplicerat då IAS 36 Bilaga A anger allmänna riktlinjer har två branscher, verkstadsindustrin och dagligvaruindustrin, undersökts för att avgöra hur företag i praktiken väljer sin diskonteringsränta. Undersökningen visade att majoriteten av företagen i undersökningen använt Weighted Average Cost of Capital (WACC) före skatt som sin diskonteringsränta, vilket är i enlighet med IAS 36. En fördjupning av diskussionen gällande diskonteringsräntan leder till en diskussion om ett eventuellt samband mellan ett företags diskonteringsränta och soliditet. Soliditeten anger företagets andel eget kapital och diskonteringsräntan återspeglar företagets kapitalkostnad, vilket ger anledning att anta att ett samband föreligger mellan de två. Undersökningen visar dock att det sambandet saknas i verkstadsindustrin och är svagt i dagligvaruindustrin.