| Summary: | Bakgrund: Demenssjukdom är den femte ledande orsaken till dödsfall i världen. Antalet patienter med demenssjukdom förutspås öka efter 2020 då personer födda under 1940-talet nu uppnår hög ålder. Demenssjukdom innebär fysisk och psykisk funktionsnedsättning och till följd av det riskerar patienter lida av obehandlade symtom i livets slutskede. Ansvarig för dessa patienter är sjuksköterskan som förväntas identifiera besvärande symtom och planera vården utifrån patientens behov och förutsättningar. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med demenssjukdom i livets slutskede. Metod: Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks (2017) nio steg. Databaserna CINAHL och PubMed användes vid sökning efter relevanta vetenskapliga artiklar. Databassökningen resulterade i tio vetenskapliga artiklar som användes i litteraturstudiens resultat. Resultat: Databearbetningen och analysen resulterade i fyra teman: Svårigheter att tolka patienten, Läkemedelsbehandling – en utmaning, Vikten av att involvera närstående i vården och Samarbete – en förutsättning. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med demenssjukdom i livets slutskede kräver kompetens i kliniska observationer. Sjuksköterskor behöver fortlöpande kompetensutveckling i sin profession för att stärka dessa observationer. Användande av symtomskattningsinstrument kan vara värdefullt för att identifiera obehag hos patienten och för att bidra till en kontinuitet i symtomlindring, dock krävs större kunskap om hur dessa instrument på bästa sätt ska kunna appliceras på patienter med demenssjukdom i livets slutskede.
|
|---|
