| Summary: | Sverige har sedan 1988 fastställt döden genom hjärnrelaterade dödskriterier, vilket gör det möjligt att ta tillvara organ för transplantation. Den enskilda individen har självbestämmanderätt när det gäller att donera sina organ och kan under sin levnadstid registrera sitt ställningstagande. Många etiska konflikter råder runt donationsfrågan - vad är rätt och vad är fel? Vilket beslut skall man som anhörig fatta när man oväntat hamnat i en traumatisk situation där en närstående avlidit och visar sig kunna vara en potentiell donator? Studiens syfte var att kartlägga faktorer som påverkar anhörigas beslut för eller emot organdonation, vid närståendes död. Metoden som har använts är litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar ingår. Artiklarna har kvalitetsgranskats av båda författarna, för att kunna sovra fram det material som svarar på studiens syfte. Resultatet visar att om den avlidnes vilja är känd är det i stort sett avgörande för de anhörigas beslut. Även kommunikation är av stor betydelse och visar tydligt att sjuksköterskans bemötande spelar en viktig roll, och hur hennes omvårdnad kring den avlidne och de närstående kan bli avgörande för deras beslut i donationsfrågan.
|
|---|
