| Summary: | Syftet med studien är att undersöka hur barn i fem års ålder interagerar med varandra, pedagog och material under en konstruktionsövning. I övningen får barnen ta del av färdigt material som finns i förskolans miljö, detta för att hjälpa pedagogerna få en bättre förståelse för hur de kan tillvarata barnens interaktion. Studien har genomförts med metoden kvalitativa videoobservationer tillsammans med tre barn i fem års ålder samt en pedagog på en förskola i södra Sverige. Metoden valdes för att kunna belysa konkreta svar i undersökningen men också för att få en rättvis bild av studien. Jag kunde studera materialet flera gånger om, vilket gjorde att risken minskade att gå miste om viktig information i observationen.Resultatet visar att barnen interagerade med varandra genom kroppsspråk, gester, ögonkontakt, genom att peka på sig själva eller på kompisen, men också genom ord och läten som barnen upprepade för att få uppmärksamhet hos varandra. Barnen interagerade med pedagogen en och en istället för tillsammans. Resultatet visar också att barnen framförallt valde material som är enkla och mångsidiga istället för material som är mer komplexa sofistikerade alternativ. Vid de tillfällen som barnen interagerade med pedagogen fick de en djupare förståelse för sitt lärande. === The aim of the study was to examine how children in the age of five interact with another, educators and material during an exercise. The children got to take part of material in preschool environment to support the educators to grow an enhanced understanding for how to benefit and use children’s interaction.The study was conducted with qualitative video observations together with three children and an educator at a preschool in southern Sweden. The method with video observation was chosen in order to be able to highlight concrete answers in the report. It was also chosen to get a complete picture of what happened by watching the material several times and decrease the risk of excluding important factors. The result showed that the children interacted with each other by body language including gestures, eye contact and by pointing at themselves or the friend. They also used verbal language including repeated words and sounds to get attention from each other. The children interacted with the educator one by one instead of them both at the same time. The result also showed that the children mainly choose material that are simple and rejected material that are more complex and sophisticated. At the occasions when the children interacted with the educator, they got a deeper understanding of their learning.
|
|---|
