Att vara ambulanspersonal - upplevelser av arbetet, behovet av känslomässigt stöd och professionell utveckling samt hur detta tillgodoses

• Main Authors: Jansson, Jörgen, Jonasson, Peter
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: 2002
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-58257

Ambulanssjukvårdens utveckling har medfört ökade kompetenskrav på ambulanspersonalen, som i hög grad är utsatt för psykisk stress, något som obearbetat kan påverka förmågan att fungera och att utföra arbetet. I denna studie har en fenomenologisk-hermeneutisk ansats, inspirerad av Colaizzi, använts med syfte att beskriva hur ambulanspersonal upplever sitt arbete, sitt behov av känslomässigt stöd och professionell utveckling samt hur detta tillgodoses. Tio ambulanspersonal; fyra ambulanssjukvårdare och sex ambulanssjuksköterskor inom ett landsting i mellansverige intervjuades. Arbetet inom ambulanssjukvården upplevdes kräva många olika förmågor; kunskaper i medicin och omvårdnad, förmåga att ta beslut, att vara lyhörd inför andras behov, att våga låta sig beröras och kunna hantera känslor. Sammantaget gavs en bild av ett kvalificerat arbete som ställde höga krav och ibland även var psykiskt påfrestande, men också ett arbete som var tillfredsställande och stimulerande. Behovet av känslomässigt stöd och professionell utveckling var intimt interrelaterade. Den samlade upplevelsen var att insatser av känslomässigt stöd och stöd till professionell utveckling inte har följt ambulanssjukvårdens utvecklingstakt. Detta förhållande upplevdes skapa oro och frustration. Känslomässigt stöd och möjlighet till professionell utveckling behöver uppmärksammas och prioriteras av arbetsgivaren. Att erbjuda ambulanspersonalen yrkesmässig handledning i omvårdnad kan vara ett sätt att möta det behov som finns.