| Summary: | Studien utforskar hur jag tolkar Prelude i d-moll ur Johan Sebastian Bachs andra svit för solocello. Syftet är att undersöka hur instuderingsprocessen sker, från okänd not till fri tolkning med avseende på att instrumentet ska ”sjunga”. Forskningsfrågorna berör en fungerande inlärningsmetod, hur jag påverkas av min lärares tolkning samt i vilken grad en publik upplever mitt sjungande instrument. Med hjälp av bland annat en barockcello, loggboksskrivande och videoinspelning under processen har jag, utifrån ett hermeneutiskt perspektiv, tolkat stycket på mitt sätt. Resultatet belyser hur jag gått tillväga för att studera in stycket, med hjälp av bland annat a-vistaläsning. Det berör också hur mottaglig jag är till att påverkas av min lärares tolkning av stycket, vilket inte visade sig vara i samma utsträckning som jag till en början trott. I resultatet beskrivs också hur min tolkningsprocess har gått tillväga och vilka mönster i musiken som uppenbarade sig med tiden. I resultatets senare del görs en sammanställning av enkätsvaren som bland annat visar på att jag och min cello, enligt publiken, frambringar en sjungande ton. Slutligen diskuteras resultatet i förhållande till tidigare litteratur och forskning inom det aktuella området. === The study explores how I interpret Prelude in D minor from Johan Sebastian Bach’s second suite for solo cello. The purpose is to examine how the rehearsal process is done, from the unknown note to free interpretation with respect to the instrument to “sing”. Research questions concern a workable method of learning, how I influenced by my teacher’s musical interpretation, and the degree to which an audience experiencing my singing instrument. With the help of including a baroque cello, logbook writing and recording during the process, I have, from a hermeneutic perspective, interpreted the paragraph in my direction. The result highlights how I proceeded to study the piece, with the help of sight-reading. It also affects how susceptible I am to be influenced by my teacher’s interpretation of the piece, which has not proved to be as much as I initially thought. The result also describes how my interpretation process has processed and the patterns in the music that appeared over time. In the later part of the result is a compilation of responses that shows that my cello and I, according to the audience, brings a singing tone. Finally, the results are discussed in relation to previous literature and research in the field.
|
|---|
