| Summary: | Introduktion: Terminal oro är i denna litteraturstudie en beteckning för en samling av symtom som utgör en särskild form av lidande i livets slutskede, sprunget ur fysisk, emotionell och existentiell utsatthet. Reversibla orsaker endast kan påvisas i uppskattningsvis hälften av fallen, vilket gör terminal oro till ett renodlat omvårdnadsproblem där sjuksköterskans roll är central. Syfte: Att belysa sjuksköterskans roll i omvårdnaden av patienter med terminal oro. Metod: Polit och Becks (2017) niostegsmodell. Litteratursökningar i Cinahl och PubMed resulterade i elva artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades enligt Colaizzis (1978 refererad i Polit & Beck 2017) fenomenologiska metod. Resultat: Under databearbetningen framkom fem underkategorier (Att stå utanför, Att känna sig otillräcklig, Att söka samförstånd, Att vårda i relationen, Att skydda patienten), två huvudkategorier (Avstånd, Närhet) samt en övergripande kategori (Strävan efter att trösta). Slutsats: Resultatet visar utmaningar i omvårdnaden samt strategier för att hantera dessa. Medvetenhet och kompetens om terminal oro, tydliga rutiner för uppföljning av dess symtom samt reflektion tillsammans med arbetskamrater gav sjuksköterskorna större möjligheter att utföra omvårdnaden på ett tillfredsställande sätt. Närvaro i den dagliga omvårdnaden och ett respektfullt bemötande etablerade en tillitsfull relation med patienterna. När sjuksköterskorna hade god kännedom om patienterna kunde multidimensionella behov mötas och välbefinnande uppnås.
|
|---|
