| Summary: | Enligt det svenska skatteförfarandet omfattas ett beslut om skatt eller avgift av omedelbar verkställighet. Det betyder att skatten eller avgiften som är beslutad, ska betalas innan beslutet vunnit laga kraft. Om skatten eller avgiften inte betalas innan den sista förfallodagen har Skatteverket rätt att lämna skulden för indrivning. Det kan i olyckliga fall innebära att den skattskyldige tvingas att avyttra exempelvis värdepapper eller en fastighet. För att förhindra att det sker finns reglerna avseende anstånd med betalning av skatt. I 63 kap. 4 § SFL återfinns reglerna om ändringanstånd. Reglerna fastslår att Skatteverket ska bevilja anstånd om det anses vara tveksamt om skatt eller avgift kommer att behöva betalas. En omprövning av ett beslut eller en överklagan till domstol är ett sådant fall då denna paragraf kan tillämpas. I en undersökning gjord av Svenskt Näringsliv har det framkommit att Skatteverket felaktigt har handlagt 23 % av ändringsanståndsbesluten under en viss period, vilket tyder på en brist i rättssäkerheten för den skattskyldige. I undersökningen, som är baserad på rättsfall beslutade enligt dåvarande skattebetalningslagen, framfördes ett förslag om att lagparafen borde ändras. Förslaget var att anstånd skulle beviljas förutom i fall då det är uppenbart att skatten kommer att kvarstå. Förslaget har tidigare framförts i proposition 1993/94:151, dock medförde förslaget aldrig någon lagändring. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om 63 kap. 4 § 1 st. SFL och tillämpningen av paragrafen uppfyller den rättssäkerhet som den skattskyldige är berättigad till. Syftet innefattar även att undersöka om införandet av skatteförfarandelagen har bidragit till en ökad förutsebarhet och likformighet för den skattskyldige vid tolkning och handläggning av ändringsanstånd. Av uppsatsen framgår att ordet tveksamt fortfarande är svårtolkat av både Skatteverket och domstol, vilket skapar en icke förutsebar lagparagraf. Undersökningen i uppsatsen visar dock att Skatteverket enbart fattat felaktiga beslut i 14 % av ändringsanståndsärenden under den undersökta perioden, då skatteförfarandelagen var tillämpningsbar. Dessvärre är underlaget i undersökningen begränsat, vilket gör att några djupare slutsatser inte kan dras utifrån resultatet. Däremot har särskilt kvalificerad beslutsfattare införts i och med införandet av skatteförfarandelagen som tycks ha en stärkande påverkan på rättssäkerheten vid handläggning av ändringsanstånd.
|
|---|
