| Summary: | Detta är en studie som är tänkt att belysa den tilltagande privatiseringen av offentliga rum. Det görs genom att betrakta parkbänken som metonymisk utgångspunkt för att i de små processerna kunna se de stora. Parkbänkar är fysiska och symboliska markörer, både av stadens offentliga miljöer och vem/vilka som har rätten till staden. Studien är gjord utifrån en fallstudie om en kommande ombyggnation av Kungsportsavenyn i Göteborg utifrån en kritisk diskursanalys. Det empiriska materialet utgörs av olika gestaltningar av hur den nya gatan kan komma att se ut, kommunala dokument och policys och en intervju med den ansvariga planeraren. Vidare bygger studien på en paneldebatt med deltagare från kommun, fastighetsägare, en journalist samt arkitekten bakom gestaltningarna. Analysen av empirin tyder på att kommersiella intressen kommer att färga den framtida Avenyn avsevärt. En tydlig konsekvens är parkbänkens öde. Kommunen visar inget intresse att följa sin egen policy kring antalet parkbänkar med hänvisning till kostnader och att det finns för lite plats i de centrala delarna av staden. Det finns en risk att det offentliga rummet blir en plats endast för vissa, en plats där det kommer att kosta att få vistas och blir otillgängligt för dem som inte har råd med en latté för att få rätten att sätta sig ner och vila. Ett slags skiktat offentligt rum där tillgången är villkorat utifrån vad och om man kan konsumera eller ej. Parkbänkens vara eller icke vara blir en symbol för vilket typ av samhälle vi vill ha. Ett offentligt rum med många bänkar signalerar öppenhet och integration medan en brist pekar på raka motsatsen.
|
|---|
