| Summary: | Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida mentorskap kan vara ett sätt för skolan att förbättra sin verksamhet i riktning mot uppdraget vad avser elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling. Vidare syftar den till att undersöka hur skolledningen kan främja detta arbetssätt genom skolans organisation och påverkan av lärarnas förståelse och arbetsmönster. Detta undersöktes genom intervjuer med rektor samt ett urval av personal och elever vid Transtenskolan, där mentorskap ingår i profilen, samt genom analys av dokument relaterade till skolans verksamhet. Huvudresultatet var att Transtenskolans mentorskapsmodell hjälper till att strukturera lärarnas arbetsmönster så att skolan uppfyller sitt tydligast uttalade syfte, att mentorn ska ta ett totalansvar för sina elever inom ramen för skolans befintliga struktur och organisation. Mentorskapet har störst betydelse för elevernas sociala situation och utveckling. Det är dock huvudsakligen de vuxnas engagemang i och relation till eleverna som är avgörande, inte mentorskapet i sig. I diskussionsavsnittet finns förslag till förbättringsstrategier och vidare forskning. Det skulle vara intressant att ytterligare undersöka olika mentorskapsmodellers inverkan på elevernas resultat och vad som är den starkaste påverkansfaktorn för lärarnas arbetsmönster, utvecklingsprocessen eller skolans traditioner, organisation och praktiska förutsättningar. === The aim of this essay is to analyse whether mentorship may be a way for schools to improve their development of activities concerning the pupils’ cognitive progress and socialization. Furthermore it aims at analysing how the school management may promote this working method through the organization of the school and by influencing the teachers’ understanding and working patterns. This was accomplished by interviewing the headmaster and a selection of teachers and pupils at Transtenskolan, where mentorship is part of the profile of the school, and by an analysis of documents about the activities of the school. The results reveal that the model of mentorship at Transtenskolan helps to structure the teachers’ working patterns so that the school achieves its most explicit aim, that the mentor takes an overall responsibility for her pupils within the scope of the existing structure and organization of the school. The mentorship has its greatest significance for the social climate and the pupils’ socialization. However, it is the commitment of the adults and their relations to the pupils that are crucial, not the mentorship in itself. The concluding discussion suggests strategies for improvement and continued research. It would be of interest to analyse the effects of different models of mentorship on the pupils’ achievement, furthermore to find out the most important factor of influence on the teachers’ working patterns; is it the development process or do the traditions, organization and practical conditions of the school have more impact on them?
|
|---|
