Bland författare och kvinnliga författare : en studie om den manliga normen, den kvinnliga särarten och kanon i två läromedel i svenskämnet

• Main Author: Högberg, Patrik
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Högskolan Väst, Avd för utbildningsvetenskap och språk 2016
• Subjects: Författare; genus
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hv:diva-9383

Bakgrund: Kursplanen för Svenska på gymnasienivå är tydlig med att elever ska när de undervisas i litteraturhistoria möta manliga och kvinnliga författare. Ett sätt att granska om elever möter i lika utsträckning kvinnliga och manliga författare är att närstudera läromedel i svenskämnet, vilket denna studie gör. De resultat som studien drar säger även något om hur kanonlitteratur konstrueras. Syfte: Studiens syfte är att undersöka läromedel för gymnasieskolan ur ett genusperspektiv. Studien jämför två läroböcker riktade mot Svenskämnet på gymnasienivå. Detta för att undersöka hur representationen av manliga och kvinnliga författare ser ut samt undersöka vad som fokuseras i texterna om de manliga respektive kvinnliga författarna. Metod: Studien använder kritisk närläsning och diskursanalys som verktyg för att undersöka det den syftar att göra. Studien har avgränsat sig genom sin metod till att jämföra hur många manliga respektive kvinnliga författare som rubriksätts i de undersökta läromedlen. Rubriksättning kan ses som sätt att lyfta fram författare. Den har även vid granskning av rubrikerna undersökt vad för epitet de rubriksatta författarskapen tilldelas. Utöver detta undersöks och jämförs särskilt författare som finns med i båda läromedlen för att kunna dra generella slutsatser om hur man skriver om manliga respektive kvinnliga författarskap. Resultat: Båda läromedlen visar att manliga författare ges plats på en rad olika sätt. Deras namn förekommer oftare i rubrikerna och de tilldelas en rad olika epitet. De kvinnliga författarna beskrivs ofta ihop med orden kvinna eller kvinnlighet. Sett från ett genusteoretiskt perspektiv kan man förstå detta som att den manliga författaren blir normen för litteraturhistoria medan kvinnan är särarten eller särintresset. Den manliga författaren kan skriva om i stort sett allt utan att bli beskriven som ett särintresse medan detta är vad som utmärker det kvinnliga författarskapet. Resultatet tyder på att den litteraturhistoria som anses som given är ett manligt narrativ där det som skrivits av män tillmäts högre värde och kvalité än det som författats av kvinnor.