| Summary: | Bakgrund: Barn i behov av särskilt stöd kan ses som ett komplext begrepp. En rapport från Skolinspektionen (2017) ligger till grund för uppsatsens motiv, rapporten visar att förskolepersonal ofta saknar en samsyn över vad särskilt stöd innebär och hur det särskilda stödet utformas. Den teoretiska ansats vår studie utgår från är socialkonstruktivistisk, där människors uppfattningar ses som socialt konstruerade. De analytiska begrepp som används i studien är det kompensatoriska perspektivet, det kritiska/relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Dessa används för att kunna problematisera och analysera förskollärares uppfattningar och erfarenheter om arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Syfte: Den här studien syftar till att problematisera arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Metod: I föreliggande studie används semistrukturerade intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Nio förskollärare har intervjuats i en mellanstor kommun i Sverige. Resultat: Vi finner att förskollärarna anser att barn som avviker från normen, barn med språksvårigheter, barn med diagnoser och barn i gråzonen är de som är i behov av särskilt stöd. Inom temat barn i gråzonen beskrivs bland annat barn med utåtagerande, alternativt inåtvända beteenden och koncentrationssvårigheter. Det särskilda stödet utformas främst i helgrupp, genom bilder och tecken som stöd men även i mindre grupper och individuellt. Så gott som alla förskollärare betonar att deras bemötande är en central del i hur det särskilda stödet utformas. Slutligen anser nästintill alla förskollärare att även faktorer såsom ekonomi, tid och personaltäthet avgör hur särskilda stödet utformas.
|
|---|
