| Summary: | Syfte: Studien syftar till att få kunskap om hur centrala begrepp inom Reggio Emilias filosofi omsätts i tanke och handling i tre svenska Reggio Emilia förskolor. Med hjälp av ett fenomenografiskt perspektiv vill vi få kunskap om pedagogers uppfattningar kring begreppens innebörd och hur de i så fall menar att det inverkar på barn i praktiken. Det gör vi genom att undersöka hur begreppen "det rika barnet" och "miljön som den tredje pedagogen" uttrycks i tanke och handling. Metod:Intervjuer, observationer av miljöer, fotografier av miljöer, visuell metod, fenomenografisk analysmetod. Resultat: Det framgår av resultatet att innebörden av begreppet ”det rika barnet” inte diskuterats på de förskolor som ingår i studien. Istället har ”det kompetenta barnet” blivit synonymt med begreppet och med deras barnsyn. Pedagogens roll handlar till stor del om att erbjuda material och miljöer som möter barns behov och intressen. Att barns olikheter ses som en tillgång kopplas till de möjligheter miljön erbjuder att utforska. Det är också viktigt att barn tillåts vara olika i miljön. Det finns en tro på det självgående barnet som resulterar i att barn visar vägen i projekt. Miljön stöttar när barn kan fungera självgående, utan att vara beroende av en vuxen. Barns intressen ska återspeglas i miljön, som ändras utifrån deras processer. En tillgänglig och tillåtande miljö möjliggör att barn kan agera självständigt och miljön stöttar på så vis pedagogerna. En väl förberedd miljö kompenserar närvaron av en pedagog och lockar barn genom att vara inspirerande och tilltalande. Att barn ska lära sig något och utvecklas i miljöerna har en framåtsyftande funktion. Det anses också att miljön kan bidra till barns möjligheter att verka i ett demokratiskt sammanhang.
|
|---|
