| Summary: | I forskning om den mångkulturella skolan ges stort utrymme åt undervisning som bedrivs där i stort. Litet fokus riktas dock specifikt till historieundervisningen och historieämnet. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur lärare i historia bedriver sin undervisning med en mångkulturell elevsammansättning.Den teoretiska utgångspunkten utgörs av socialkonstruktivismen, metoden i sin tur är kvalitativ och tar sin utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer av respondentkaraktär. Respondenterna utgjordes av sex stycken lärare i historia som undervisade på mångkulturella högstadieskolor i nordöstra Skåne. Råmaterialet från intervjuerna analyserades med hjälp av Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursanalys.Resultatet visade att det fanns två diskurser beträffande historieundervisning med den mångkulturella elevsammansättningen. Den ena diskursen betonade en monokulturell undervisning, där stor uppmärksamhet riktades mot europeisk historia. Den andra diskursen betonade en interkulturell undervisning med hänsyn till elevernas skiftande ursprung. Den monokulturella diskursen fick stort utrymme vilket ur socialkonstruktivismens postkoloniala synvinkel kan tolkas som att den anses stå högre och vara mer berikande än den interkulturella.
|
|---|
