| Summary: | Bakgrund: Vårdpersonal möter i arbetet patienter som upplever rädsla. Inom omvårdnad är förståelse för människors upplevelser och erfarenheter central. Genom att försöka förstå fenomen som påverkar människans livsvärld gynnas relationen mellan vårdtagare och sjuksköterska. Syfte: Syftet var att beskriva fenomenet rädsla ur ett livsvärldsperspektiv. Metod: Studien baserades på 74 berättelser om rädsla skrivna av sjuksköterskestudenter. Kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Situationer av ovisshet, maktlöshet eller hot utlöste rädsla. Under rädsleupplevelsen gjorde den tysta kroppen sig påmind, kroppen upplevdes okontrollerbar, informanterna blev tillfälligt förvirrade och fick förändrad verklighetsuppfattning. Kamp- och flyktbeteende och upplevelser av att rädslan födde nya känslor beskrevs också. När rädslan släppte tystnade kroppen, situationen upplevdes overklig och ibland genant och händelsen lämnade spår. Diskussion: Eftersom människor riktar medvetandet olika är det individuellt vad människor blir rädda för. Rädslan finns i levd kropp och påverkar samt påverkas av levd tid. Att gå till sig själv och förstå sin egen rädsla underlättar för att känna igen och förstå upplevelsen av rädsla hos andra. Slutsats: Att förstå och kunna möta rädsla hos andra är centralt i omvårdnad liksom i alla människovårdande yrken. Då upplevelsen av rädsla är central är det viktigt att förhålla sig fördomsfri till vad som utlöser rädsla hos andra människor och undvika att värdera rädslan. === Background: Nursing staff often meet with patients that experience fear. An understanding of humans„ lived experiences is central in nursing. Attempts to understand phenomena that influence daily life of humans might contribute to a positive interaction between patient and nurse. Purpose: The aim was to describe fear from a life-world perspective. Method: The study was based on 74 narratives about fear, written by nursing students and a qualitative content analysis was used. Results: Situations that led to uncertainty and powerlessness triggered fear. When experiencing fear the usually silent body became "loud", the body was felt as uncontrollable and the informants were temporally confused and had an altered perception of reality. The fear arouses more and new emotions and wishes to fight and flee. When the fear faded away, the body became silent, the informants perceived the situation unreal and embarrassing and felt that the experience left marks on their bodies and minds. Discussion: What frightens humans is individual as different people direct their consciousness differently. Fear exists in the lived body. It influences and is influenced by the lived time. Attempts to make one‟s own fear consciousness contribute to an ability to recognize and understand other‟s fear as well. Conclusion: To see and understand other‟s fear is central in nursing, as well as in other caring services. Since lived experience of fear is central it is important not to be prejudiced about what situations that trigger fear and to avoid judging other peoples fear.
|
|---|
