| Summary: | Bakgrund: Förekomsten av diabetes typ 2 ökar ständigt och undervisning med patienter är betydelsefullt i sjuksköterskors omvårdnadsarbete. Undervisning kan dock upplevas mer blockerande än stödjande. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors stöd i undervisningen angående förändring av kost- och motionsvanor hos patienter med diabetes typ 2. Metod: En litteraturstudie har gjorts baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Bemötande och identifiera behov; empati, respekt och engagemang samt att vara insatt i var patienter befinner sig i förändringsprocessen förbättrar möjligheterna att påverka. Träning i acceptans av svåra känslor; att uppleva och försonas med känslor kan hjälpa patienter att inte fortsätta i gamla vanor. Motivera förändring och utveckla mål; stärkning av patienters självförtroende har inverkan liksom att gemensamt kommunicera om strukturer som kan leda till att samstämmiga mål utvecklas. Stöd under förändringen; gruppundervisning kan generera empati och gemenskap medan utforskning av attityder kan leda till problemlösning. Stöd att bibehålla vanorna och finna balans; strategier för att förhindra återfall kan utvecklas samt tillsammans kan sjuksköterskor och patienter finna balans i levnadsvanorna. Slutsats: Med lyhördhet för var i förändringsprocessen patienter befinner sig och med respekt för patienters självbestämmande kan behandling stödjas samt samstämmighet om mål och strategier främjas. Ett patientcentrerat förhållningssätt i mötet med patienter ligger i sjuksköterskors ansvar. Background: The incidence of type 2 diabetes is constantly increasing, and patient education is important in nursing. Teaching can be obstructive rather than supportive. Objective: To describe the nurses´ support in education concerning change of diet and physical activity in patients with type 2 diabetes. Method: A literature review based on eight scientific articles. Results: Responding and identifying needs; empathy, respect and commitment, along with taking account of patients stage of change improve opportunities to influence. Training in the acceptance of difficult feelings; to experience and reconciling emotions can help patients not to continue in old habits. Motivate change and develop goals; strengthening of patient's self-confidence has impact as well as jointly communicate on a structure that may lead to agreement on goals. Support for change; group education can generate empathy and communities and the exploration of personal barriers can lead to problem solving. Support to maintain habits and finding balance; strategies to prevent relapse can be developed and together can nurses and patients find balance in habits. Conclusion: with sensitivity of patients stage of change and with respect for patients autonomy treatment can be supported and agreement of goals and strategies promotes. It is the nurses' responsibility having a patient-centered approach in meeting with patients.
|
|---|
