| Summary: | Syftet med arbetet är att undersöka hur pedagoger främjar barns muntliga språkutveckling. Avsikten är också att ta reda på hur pedagogerna ser på sin egen roll i barns muntliga språkutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella perspektivet samt Vygotskijs tankar om ”den närmaste utvecklingszonen” där barnen blir utmanade i sin utveckling med hjälp av en vuxen. I litteraturdelen tar vi upp barns språkutveckling, pedagogens roll i barns språkutveckling, metoder som främjar barnens språkutveckling samt styrdokumenten. Undersökningen är av kvalitativ art. Semistrukturerade intervjuer samt observationer har genomförts. Två förskolor valdes ut som ligger i olika kommuner. Två pedagoger på varje förskola intervjuades och observerades. Resultatet visar att pedagogerna använder sig av sång, sagor och rim och ramsor vid de planerade aktiviteterna för att främja barnens språkutveckling. Pedagogerna anser att det är viktigt att samtala med barnen under hela dagen. De tar tillvara på alla tillfällen att benämna det som finns i närmiljön och uppmuntra barnen till att samtala. Resultatet visar även att pedagogerna anser att barngrupperna är för stora. För att pedagogerna ska kunna främja barnens språkutveckling bör personaltätheten vara hög så att varje barn får möjlighet att samtala med en vuxen flera gånger under dagen.
|
|---|
