| Summary: | Syftet med vår uppsats är att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med barn med autism. Genom en kvalitativ studie i form av intervjuer med nio informanter undersöks vilken syn pedagoger har på sin egen roll vid mötet med barn med autism samt vilka metoder de använder i deras arbete. Uppsatsen innefattar ett resonemang om en skola för alla, exempel på vilka pedagogiska metoder och arbetssätt som kan användas i arbetet med barn med autism samt vilka saker som pedagoger bör ta i beaktning vid mötet med dessa barn. De utgångspunkterna är sociokulturella perspektivet, Bronfenbrenners utvecklings-ekologiska teori samt variationsteorin. Resultatet av undersökningen visar att TEACCH och användning av tecken är de vanligast förekommande arbetsmetoderna. I pedagogers syn på deras möte med barn med autism är tydlighet, lyhördhet, ständig bekräftelse och stöd till barnen vid problem viktiga inslag i arbetet. Det som saknades i arbetet är fler alternativ till verbal kommunikation samt arbete med att utveckla känslor hos barn med autism.
|
|---|
