Bidragsbrott ur ett kontrollperspektiv : En studie om försäkringsutredares erfarenheter och uppfattningar av myndigheternas förmåga att motverka bidragsbrott

• Main Author: Grabka, Elias
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Högskolan Kristianstad, Fakulteten för hälsovetenskap 2019
• Subjects: Bidragsbrott; Bidragsfusk; Socialförsäkring; Försäkringskassan; Kontrollutredare; Polisen; Sociology; Sociologi
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-19444

En kvalitativ intervjustudie med kontrollutredare på Försäkringskassan. Studien utgår från det förslag en statlig utredning lägger fram att flytta över ansvaret för utredning av bidragsbrott från Polisen till Försäkringskassan. Studien syftar till att undersöka hur kontrollutredare vid Försäkringskassan bedömer samhällets och polisens förmåga att idag bekämpa bidragsbrott, vilka åtgärder samhället behöver vidta samt hur de bedömer sin egen förmåga att ta över ansvaret från polisen. För ändamålet har grundad teori valts som övergripande metodologisk strategi och intervjuer har använts för att samla in data. Totalt sex personer som arbetar på en av Försäkringskassans kontrollenheter har intervjuats och resultatet har analyserats i syfte att utvinna nya insikter, begrepp och hypoteser ur materialet. Resultatet har också tolkats utifrån tre olika teoretiska perspektiv som sätter resultatet i en teoretisk och historisk kontext. Perspektiven skildrar tänkbara orsaker till bidragsbrott, förändrade attityder och nyliberala föreställningar kring bidragsbrott hos allmänheten samt hur politiken hanterat problemet. Slutsatserna är att kontrollutredarna upplever att samhället och polisen idag saknar förmåga att motverka bidragsbrott och att det vore bättre att flytta över ansvaret från Polismyndigheten till Försäkringskassan eller till en egen fristående myndighet för välfärdsbrott. En avslutande diskussion kring den svåra balansgången mellan två motstridiga intressen hos allmänheten: intresset av att förhindra bidragsbrott och intresset att kunna ta del av välfärdssystemet utan att utsättas för omfattande kontroll.