| Summary: | Bakgrund: Demenssjukdom är en progredierande och obotlig sjukdom som ger en kognitiv påverkan. I ett system där den ena individen påverkar den andra kommer en demenssjukdom inte bara förändra livet hos den som är sjuk, utan i stor utsträckning även de närstående. Närstående får ofta inta rollen som vårdare till sin partner men allt eftersom sjukdomen fortskrider kan omvårdnadsarbetet bli övermäktigt och beslut om flytt till särskilt boende kan behöva tas. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser när deras partner med demenssjukdom flyttar till särskilt boende. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar som hittades genom en systematisk sökning i omvårdnadsrelaterade databaser. Artiklarna granskades via HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen följde Friberg (2017) trestegsmodell. Resultat: Upplevelsen förändrades över tid och delades upp i två innehållsområden och sex kategorier. Upplevelser före flytt: Att sätta sig själv i andra hand och ett smärtsamt beslut. Upplevelser efter flytt: Att slitas mellan motstridiga känslor, svårt att släppa kontrollen, förlora en del av sig själv och slutligen besvikelse och farhågor inför framtiden. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Vidare lyfts de tre fynden att sätta sig själv i andra hand, ett smärtsamt beslut samt svårt att släppa kontrollen i resultatdiskussionen och diskuteras utifrån en systemteoretisk ansats samt personcentrerad omvårdnadsmodell. Det är betydelsefullt att samhället och omvårdnadspersonal blir medvetna om närståendes upplevelser som en process för att kunna inge rätt stöd.
|
|---|
