Analys av apoptos hos Docetaxel- och manganbehandlade prostatacancerceller

Prostatacancer är idag den vanligaste cancerformen i Sverige, och drygt 10 000 män årligen blir diagnosticerade med sjukdomen. En obotlig variant med dödlig utgång är kastrationsresistent prostatacancer som behandlas primärt med Docetaxel. Tumörcellerna utvecklar dock med tiden resistens mot cytosta...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Holmquist, Markus
Format: Others
Language:Swedish
Published: Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö 2017
Subjects:
PC3
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-16981
Description
Summary:Prostatacancer är idag den vanligaste cancerformen i Sverige, och drygt 10 000 män årligen blir diagnosticerade med sjukdomen. En obotlig variant med dödlig utgång är kastrationsresistent prostatacancer som behandlas primärt med Docetaxel. Tumörcellerna utvecklar dock med tiden resistens mot cytostatikan, och det föreligger därför ett stort behov av att utveckla kombinationsbehandlingar med Docetaxel som grund. Mangan har i flera studier visat sig kunna inducera apoptos hos olika celltyper, och är därför intressant som ett möjligt komplement till Docetaxelbehandling. Syftet med studien var att analysera apoptos hos prostatacancerceller från cellinjen PC3 som exponerats för Docetaxel i kombination med mangan. Cellerna odlades och behandlades med Docetaxel i kombination med mangan under 24, 48 och 72 timmar. Analys av apoptos utfördes med flödescytometer efter infärgning med Annexin V och propidiumjodid. Beroende på cellernas tillstånd färgas de in i olika kombinationer och kan därmed detekteras som tidigt respektive sent apoptotiska, eller som nekrotiska. Resultaten visade på en ökning av apoptos hos kombinationsbehandlade celler, men ingen signifikant skillnad förelåg i jämförelse med obehandlade celler. Ytterligare försök bör därför upprepas med ökad koncentration av Docetaxel i kombination med olika koncentrationer av mangan, och även med andra prostatacancer cellinjer såsom DU145 och LnCaP. Dessutom bör analyser av apoptotiska markörer genomföras, i syfte att bekräfta apoptos.