Jämförelse av två enzyme-linked immunosorbent assays för mätning av diabetesspecifika autoantikroppar i en pediatrisk population

• Main Author: Jovic, Silvija
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö 2016
• Subjects: Diabetes typ 1; RSR-2screen; RSR-3screen; specificitet; sensitivitet
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-16548

Typ 1 diabetes (T1D) är en autoimmunsjukdom som ökar för varje år och är den vanligaste typen avdiabetes bland barn och unga (98 %). Vid T1D bildar kroppen autoantikroppar mot beta celler som finns i bukspottskörteln. Betacellerna förstörs i en immunologisk process och då kan inte cellerna producera hormonet insulin. Följderna blir att individen inte kan tillgodogöra glukos i blodet. De autoantikroppar som har identifierats är mot de Langerhanska ö-cellerna är följande: ö-cellantikroppar (Islet Cell Antibodies, ICA), insulinantikroppar (Insulin Auto Antibody, IAA), glutaminsyradekarboxylas-antikroppar (glutamic acid decarboxylase antibodies, GADA), tyrosinfosfatas-liknande proteinet IA-2 antikroppar (tyrosine phosphatase-related islet antigen 2 antibodies, IA-2A) samt zinktransportör 8 antikroppar (zinc transporter 8 autoantibody, ZnT8A). I den här studien jämfördes två kommersiella ELISA kit för detektion av autoantikroppar i serum. RSR-2screen islet cell autoantibody (ELISA-kit, RSR, Cardiff, UK) identifierar IA-2 och GAD antikroppar och RSR-3screen islet cell autoantibody identifierar (ELISA-kit, RSR,) IA-2, GAD och ZnT8 antikroppar. I studien deltog en kontrollgrupp (n=100) och en grupp av nyligen diagnostiserade T1D-patienter (n=50). Resultaten för studien behandlades statistiskt för att bestämma ett positivt tröskelvärde för båda kiten (RSR-2screen: 2,7 Units/mL och RSR-3screen:15 Units/mL). Vid specificiteten 97,5% gav RSR-2screen sensitivitet 92 % och RSR-3screen sensitiviteten 94 %. Eftersom RSR-3screen gav högre sensitivitet drogs slutsatsen att den rekommenderas i första hand för screening i en frisk population samt bland individer som löper ökad risk att utveckla T1D.