| Summary: | Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en av de mest förekommande icke-smittsamma sjukdomarna i världen och är en kronisk metabolisk sjukdom med förhöjda nivåer av blodsocker. Patienten har dagligen ett ansvar över beteendemässiga val som kost, fysisk aktivitet och behandlingar för att förhindra akuta och kroniska komplikationer. Sjukvårdspersonal har ett ansvar att erbjuda patientundervisning i egenvård och målet är att stödja diabetespatienters förutsättningar för en fungerande egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av hälso- och sjukvårdens undervisning om egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturöversikt uppbyggd av 14 kvalitativa artiklar. Fribergs analysstruktur som består av fem steg användes i analysprocessen. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Lärmiljön tillåter erfarenheter och resurser, Undervisningen gav nya kunskaper och Begränsningar för ny kunskap. Resultatet delades även upp i sex subkategorier. Diskussion: Litteraturöversikten visar att patientundervisning erfars som positivt hos patienter. Undervisning bidrog till ökad kunskap och motivation till att förändra levnadsvanor. Kunskap om komplikationer ökade medvetenheten om ansvar för sin egenvård. Att lära sig tillsammans med andra i gruppundervisning erfors som lärorikt då erfarenheter med personer i liknande situationer kunde utbytas. Erfarenheter om otillräcklig undervisning framkom också i litteraturöversikten. Slutsats: Litteraturöversikten beskriver hur patienter med DMT2 har erfarit undervisning kring egenvård från hälso- och sjukvården. Litteraturöversikten tillför ny kunskap som kan omsättas i praktiken för sjuksköterskor inför kommande undervisningstillfällen för patienter med DMT2. === Background: Diabetes mellitus type 2 (DMT2) is one of the most common non-communicable diseases in the world and is a chronic metabolic disease with elevated blood sugar levels. The patient has daily responsibility for behavioral choices such as diet, physical activity and treatments to prevent acute and chronic complications. Healthcare professionals have the responsibility to offer patient education in self care and the goal is to support diabetes mellitus type 2 patients' conditions for effective self care. Aim: The aim was to describe patients’ experiences of the health care system's education about self care in type 2 diabetes mellitus. Method: Literature review made up of 14 qualitative articles. Friberg's analysis structure consisting of five steps was used in the analysis process. Results: The results revealed three main categories: The learning environment allows for experiences and resources, Education provided new knowledge and Limitations for new knowledge. The results were divided into six subcategories. Discussion: The literature review shows that patient education is experienced as positive by patients. The education contributed to increased knowledge and motivation to change lifestyles. Knowledge of complications increased awareness of taking responsibility for one's self care. Learning together with others in group education is experienced as instructive as experiences with people in similar situations could be exchanged. Experiences about insufficient education were also something that emerged in the literature review. Conclusion: The literature review describes how patients with DMT2 have experienced teaching about self-care from the health care system. This adds new knowledge that can be put into practice for nurses ahead of upcoming training sessions for patients with DMT2.
|
|---|
