| Summary: | Syftet med litteraturstudien är att beskriva vilka språkutvecklande metoder som modern forskning lyfter fram för att utveckla elevernas läsförståelse i ett heterogent klassrum. Materialet är internationellt, vilket ger ett brett pedagogiskt perspektiv, och grundar sig i den sociokulturella teorin om lärande som bygger på Vygotskys teori om den närmaste utvecklingszonen. För att elever ska ha möjlighet att tillägna sig kunskap från lästa texter krävs en grundläggande läsförståelseförmåga. Läsförståelse är en avgörande del i kunskapsinhämtning och eleverna måste undervisas medvetet i detta tidigt i grundskolan. Under vår VFU fick vi se att eleverna ofta ligger lågt på läsförståelsetest och därför behöver lärare arbeta för att utveckla elevernas läsförståelseförmåga. Detta kan göras genom att använda språkutvecklande arbetssätt i läsförståelseundervisningen. Studien belyser olika språkutvecklande metoder som kan användas i undervisning i läsförståelse. Om eleverna inte undervisas i läsförståelse riskerar de att fastna i ordavkodning, med begränsad förståelse för ordets och sammanhangets innebörd. Det finns många sätt att arbeta med läsförståelse men studien berör enbart de metoder som baserar sig på att aktivt arbeta med språkutvecklande arbetssätt. I resultatet lyfts sju språkutvecklande metoder fram. Metoder är smartboard och diskussion, att skapa inre bilder, Reciprocal Teaching (RT), Transactional Strategies Instruction (TSI), Questioning the Author (QtA), språklig förebild och Translanguaging (TL). Dessa metoder kan användas på olika sätt och läraren måste därför vara väl insatt för att ha kunskapen att tillämpa metoderna på ett sätt som hjälper eleverna framåt i sin språk- och kunskapsutveckling. Slutligen diskuteras vikten av att alla lärare, oavsett undervisningsämne, medvetet måste få in språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning.
|
|---|
