| Summary: | Den här studien använder sig av en Multimodal Kritisk Diskursanalys (MCDA) för att undersöka hur reality-showen Biggest Loser Sverige 2018 framställer överviktiga. Syftet med studien är att analysera hur seriens finalister framställs när dem är överviktiga respektive när dem är normalviktiga, samt undersöka ifall viktstigmatiserade attityder kommer till uttryck i programmet. Studiens teoretiska ramverk utgår från fältet hälsokommunikation, med fokus på stigmatiseringsteorin och stigmatiseringsprocessen. I analysen undersöks utvalda delar av Biggest Loser Sverige 2018 utifrån olika analysbegrepp hämtade från MCDA. Analysresultatet visar att programmet innehåller viktstigmatiserade attityder genom att finalisterna som överviktiga framställs som olyckliga och lata, iklädda för tighta kläder och ätandes ohälsosam mat. Dessutom filmas de utifrån kameravinklar som gör att deras kroppar ser större ut, samtidigt som ljussättningen är mörk och dyster. När finalisterna är normalviktiga framställs dem som lyckliga, självsäkra och iklädda figursydda kläder. De filmas dessutom utifrån kameravinklar som gör att deras kroppar ser mindre ut, tillsammans med en ljus ljussättning som framhäver deras kroppar på ett exklusivt sätt. Avslutningsvis i studien diskuteras hur den stora skillnaden i framställandet av finalisterna skapar viktstigmatiserade attityder genom att ge en diskriminerande bild av överviktiga människor. === This study uses a Multimodal Critical Discourse Analysis (MCDA) to investigate how the reality-show Biggest Loser Sweden 2018 presents obesity. The purpose of the study is to analyze how the finalists of the series are presented as obese and non-obese, as well as investigate if weight-stigmatized attitudes are being expressed in the program. The theoretical framework of the study is based on the field of health communication, focusing on the stigmatization theory and the stigmatization process. The analysis examines selected parts of Biggest Loser Sweden 2018 based on various analytical concepts. The analysis results shows that the program contains weith stigmatized attitudes, by portaying the finalists as miserable and lazy, dressed in inappropriately fitting clothing and eating unhealthy food. Additionally, they are being filmed from unflattering wiews that makes their bodys look bigger, with a dark lightning. When the finalists are normalweighted, they are being presented as happy, confident and with close-fitting clothes. They are also being filmed from angles that make their bodys look smaller, and with a lightning that emphasizes their bodies in an exclusive way. In conclusion, the study discusses how the big difference in the presentation of the finalists may promote weight-stigmatized attitudes by giving a discriminatory picture of overweight people.
|
|---|
