| Summary: | Syfte: Uppsatsen beskriver hur systematiskt förbättringsarbete har använts i syfte att öka rehabiliteringsmöjligheter för patienter i rättspsykiatrisk vård samt vetenskapligt undersöka framgångsfaktorer och hinder för användning av systematiskt förbättringsarbete i rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Systematiskt förbättringsarbete med Nolans förbättringsmodell har använts. Process och resultatmätningar gjordes i förbättringsarbetet för att svara på frågan om förändringen är en förbättring. Den vetenskapliga studien bygger på två fokusgruppsintervjuer, en grupp i verksamheten och en med en extern utvecklingsaktör. Fokusgrupperna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Förbättringsarbetet visar att logistik, planering och samordning förbättrats men att det kvarstår ytterligare insatser innan målet med att öka möjligheterna till rehabilitering för patienterna är uppnått. Studien resulterar i framgångsfaktorer och hinder som beskrivs med följande kategorier: Drivkraft, metod, delaktighet, ledningens ansvar, säkerhetsperspektiv, motstånd, ”Rågårdstänket”, systemförståelse och kulturskapande. Tydliga skillnader mellan fokusgrupperna var att den externa gruppen lyfte fram vikten av hållbarhet som en framgångsfaktor och att gruppen från rättspsykiatrin tog upp säkerhetsfrågan som ett hinder för förbättringsarbetet. Slutsatser: Studien identifierar upplevelsen av att det finns specifika hinder i att driva förbättringsarbete i rättspsykiatrisk slutenvård. Säkerheten påverkar utformningen av idéer, planering och genomförande i förbättringsmodellen. === Purposes: The purpose of this work was to describe a quality improvement project that aimed on improving rehabilitation in forensic psychiatric care. The study also identified facilitators and barriers for systematic quality improvement in this setting. Methods: Nolan’s improvement model has been used. Process and result measurements conducted in order to determine whether the change was an improvement. The qualitative study was based on two focus group interviews; one group was from the forensic care unit and the other group was an external development unit with experience of quality improvement. The data from the interviews were analysed by content analysis. Results: The results of the improvement project indicated process improvements within planning, cooperation and logistics. However, more interventions are needed to reach the goal of increasing rehabilitation for the patients. The research study found nine categories of critical facilitators and barriers: motivation, methods, participation, leadership, safety, resistance, “Rågårdtänket”, system understanding and culture. The clear differences between the focus groups were that the external group highlighted the importance of sustainability as a success factor, and the group of forensic psychiatry brought up the security issue as a barrier in the improvement work. Conclusions: The study identifies experiences that there were specific barriers in conducting improvement in forensic psychiatric inpatient care. Security has impact on ideas, plan and do in the improvement model.
|
|---|
