| Summary: | Abstract Working as a lawyer demands not only legal skills, but also ethical ones due to the involvement with humans. The area of ethics is far from as regulated as the area of law is. The reasons for this are both historical – as the area of ethics is, in comparison with the practice of law, a relatively new area, especially combined with the traditional work of lawyers – and technical, since ethics is an area that seems difficult to regulate due to its adopting skills. Ethics looks different depending on which work area it addresses; who you ask; and in what situation it shall be enlightened. This essay’s purpose is to investigate where the border is between impartiality and ethical duty for a practising lawyer. In order to investigate this, two questions are raised: - To what extent can a lawyer give information about certain rules of protection before he is perceived as partial?- How much information about certain rules of protection, in favour of one part, can a lawyer withhold before passing the ethical duty? In order to answer the questions, the current law is established through the recognized sources of law. Ethical guidelines are studied through available materials, for example the ethical rules of the Swedish Bar and Law Association (SLBA). Limitations in the essay are made to only cover ethics within the work of a practising lawyer, and not ethics as its own subject. In order to concretize the difficulties, situations are used, when certain rules of protection within family law are applicable, especially in the situation of division of property. Lawyers’ work is regulated by law, 8’ ch. RB, together with codes of conduct drawn by the SLBA. In addition there is EU-legislation that provides fundamental frames for lawyers. Jurists (non-members of SLBA) are lacking regulation for their profession. For their legitimacy they should apply the rules for lawyers, especially the core values of loyalty, information and truth. In accordance with those core values, the ethical duties towards clients and counter parts are rather extensive. This calls for a lawyer or a jurist to inform about rules of protection in most cases, and they cannot withhold such information without risking violation of the ethical code of conduct. === Sammanfattning Att arbeta som jurist ställer inte enbart krav på skicklighet att kunna lagen. I och med att arbetsområdet berör människor, ställs även krav på en jurists etik. Etikområdet är dock långt ifrån så reglerat som rättsområdet är. Anledningarna är både av historisk karaktär – etik är ett, jämfört med rättstillämpningen, relativt nytt område, framförallt i kombination med det traditionella juristarbetet – och av teknisk karaktär, då etik är ett område som ter sig svårreglerat med tanke på dess anpassningsförmåga. Etik ser olika ut beroende på vilket yrkesområde det handlar om, vem man frågar, och i vilken situation den ska belysas. Denna uppsats syfte är att utreda var gränsen går mellan opartiskhet och etisk plikt för en praktiserande jurist. För att utreda detta används två frågeställningar: - I hur stor omfattning kan en jurist upplysa om vissa skyddsregler innan denne uppfattas som partisk?- Hur mycket kan en jurist undanhålla om vissa skyddsregler som skulle vara till gagn för endera parten, innan juristen passerar den etiska plikten? För att besvara frågeställningarna fastställs gällande rätt genom de etablerade rättskällorna (lagtext, prejudikat, förarbeten och doktrin). Etiska riktlinjer studeras utifrån tillgängligt material, exempelvis Sveriges advokatsamfunds etikregler. Avgränsning görs i uppsatsen till att omfatta etik inom det praktiserande juristyrket, och inte etiken som eget ämne. För att konkretisera problematiken används de situationer då vissa familjerättsliga skyddsregler blir tillämpliga, i synnerhet vid bodelning. Ett typfall tjänar som exempel i hela uppsatsens framställning: en jurist får i uppdrag att upprätta bodelning och bouppteckning efter en avliden make. Dödsbodelägarna består av efterlevande make och särkullbarn, vilka har motstående intressen. Advokaters yrkesutövande regleras i lag, 8 kap. RB, samt genom advokatsamfundets uppförandekoder. Därtill finns EU-rättsakter som ställer upp grundläggande ramar för advokatyrket. Jurister, däremot, saknar regler för sitt yrkesutövande. För sin legitimitets skull torde ändå reglerna för advokater till viss del tillämpas även av jurister. De viktigaste etiska plikterna är lojalitetsplikten, upplysandeplikten och sanningsplikten. Med iakttagande av dessa sträcker sig juristers etiska plikter både gentemot klient och gentemot motpart förhållandevis långt. Detta innebär att en jurist bör upplysa om skyddsregler i de flesta fall, och inte kan undanhålla sådana utan att riskera att bryta mot den etiska yrkesplikten.
|
|---|
