| Summary: | 2009 infördes en möjlighet att bilda så kallade ägarlägenheter i Sverige. Det är en form av boende i flerbostadshus som innebär att bostadslägenheten innehas med äganderätt. De traditionella formerna av boende i flerbostadsfastigheter, hyresrätt och bostadsrätt, innebär en nyttjanderätt utan ägande. Första steget mot att införa ägarlägenheter i Sverige var att införa möjligheten att bilda tredimensionella fastigheter. Detta innebar att exempelvis ett våningsplan i en byggnad kunde utgöra en egen fastighet. Dock var det inte möjligt för en enskild bostadslägenhet att bilda en fastighet förrän ägarlägenheten infördes 2009. Ägarlä-genheter får inte bildas genom ombildning av existerande bostadslägenheter och måste dessutom bildas i sammanhållna enheter om minst tre ägarlägenheter. Ur förarbetena kan man utläsa att lagstiftarnas syfte och intention med att införa möjligheter att bilda s.k. ägar-lägenheter i svensk rätt kan indelas i tre huvudsakliga delar. Dessa tre syften var att öka mångfalden och valfriheten i boendet, att erbjuda en form av boende i flerbostadshus som ger ett större boendeinflytande än tidigare alternativ samt att öka den totala bostadspro-duktionen. Uppsatsens syfte är att utreda huruvida dessa intentioner uppnåtts.Författaren kommer fram till att endast ett av dessa syften uppnåtts än så länge, nämligen det ökade boendeinflytandet för innehavaren. Att ägarlägenheten ger innehavaren ett större boendeinflytande än en bostadsrätt torde dock innebära att även övriga syften uppnås med tiden då effekten kan bli att ägarlägenheten ses som ett nytt alternativ på marknaden och leder till en ny efterfrågan. Ökad efterfrågan torde leda till nyproduktion av ägarlägenheter då förhindret mot ombildning av existerande bostäder gör det till det lättaste sättet att möta efterfrågan. Ökad nyproduktion av ägarlägenheter kan stimulera den totala bostadsproduktionen och leder i sig själv till en ökad mångfald och valfrihet i boendet. === In 2009, the possibility to form a property that consists solely of a single apartment, called an ownership apartment, was introduced. The traditional forms of living in apartment buildings, tenancy and freehold, implies a right to use without ownership. The first step towards introducing the ownership apartment was to allow the formation of three dimen-sional properties. This meant that one floor of a building could constitute a separate prop-erty. However, it could not consist of one single apartment until the ownership apartment was introduced in 2009. Ownership apartments can not be formed by converting existing dwellings and have to be formed in cohesive units of at least three such apartments.When studying the legislative history you can see that the legislators’ purpose of introduc-ing the possibility to create ownership apartments can be divided into three main parts. These three aims were; to increase diversity and choice in housing, to offer a form of ac-commodation in apartment buildings that gives the holder a greater possibility to influence his or her living than previous alternatives allowed and to increase the overall housing pro-duction in the country. The purpose of this thesis is to investigate whether or not these in-tentions have been achieved. The low number of ownership apartment that have been completed since their introduction means only one of the legislators three aims are consid-ered to have been achieved so far. The ownership apartment gives the holder a greater pos-sibility to influence his or her living. This on the other hand, could help achieve the rest of the legislators’ intentions. A new alternative on the market could result in a new demand which is easiest to meet by producing new ownership apartments. This in turn means greater diversity and choice of accommodation.
|
|---|
