| Summary: | Vid upprättandet av finansiella rapporter sker ett omfattande bokslutsar-bete där företag måste beakta stora mängder av information. Den infor-mation som skall beaktas utgörs inte endast av det som vid räkenskaps-årets utgång var känt utan hänsyn skall även tas till händelser som inträf-fat efter balansdagen, men innan undertecknandet av de finansiella rap-porterna. Gällande rätt om händelser efter balansdagen regleras i 2 kap 4 § p. 3 b) ÅRL. ÅRL är av ramlagskaraktär varför utfyllnad till lagen skall sökas i kompletterande normgivning. Den rekommendation som tillhan-dahåller viss vägledning om händelser efter balansdagen är RR 26. Gäl-lande rätt om händelser efter balansdagen kan anses komplicerad att till-lämpa då svårigheter kan uppstå vid beaktandet av vad som utgör en ny händelse och vad som endast utgör tillkommande information. Syftet med denna uppsats är att klargöra och utvärdera rättsläget gällande händelser efter balansdagen. Författarna vill identifiera och belysa olika tillämpningssituationer inom området och även diskutera rättslägets än-damålsenlighet samt om det finns behov av reformer av detsamma. I denna uppsats har den så kallade rättsdogmatiska metoden använts. För-fattarna har försökt arbeta rättsutredande vilket i denna uppsats innebär att klargöra gällande rätt, systematisera, värdera och föreslå ändringar. Uppsatsens kritiska del utgör rättspolitisk argumentation som innebär att argumentera för eller emot olika lösningar och deras effekter. Författarnas uppfattning är att rättsläget gällande händelser efter balans-dagen i vissa hänseenden ej kan rättfärdigas i förhållande till grundläg-gande redovisningsprinciper. Studiens tillämpningssituationer visar att avvikelse från dessa grundläggande principer kan leda till avsteg från god redovisningssed och torde därmed ej utgöra ändamålsenlig redovisning. Författarna tycker därför att en reformering av rättsläget gällande händel-ser efter balansdagen är motiverad.
|
|---|
