| Summary: | Denna rapport redovisar resultatet av en analys som syftar till att identifiera pedagogiska metoder i utbildningsspel respektive underhållningsspel. Undervisningspotentialen i kommersiella underhållningsspel diskuteras ofta och anses kunna vara ett mycket bra sätt att motivera genom underhållning samtidigt som det är utbildande. Dock har inte många jämförelser genomförts mellan de pedagogiska fördelarna, nackdelarna och skillnaderna mellan underhållningsspelen och de kommersiella spel som specifikt har i syfte att utbilda. Analysens syfte är att undersöka pedagogiska metoder i två underhållningsspel och två utbildningsspel för att ta reda på om underhållningsspelen (oavsett om det gäller kunskap om spelet eller separata kunskaper) använder sig av ett större antal pedagogiska metoder än utbildningsspelen. Genom att analysera användandet av pedagogiska metoder i spel bör fördelar och nackdelar kunna hittas för att kunna förbättra utvecklingen av framtida utbildningsspel. Detta med utgångspunkt i att användningen av flera pedagogiska metoder under utlärning (s.k. multimodalitet) är fördelaktigt för att maximera lärandepotentialen. De pedagogiska metoderna har sin utgångspunkt i fyra inriktningar inom pedagogisk psykologi (behaviorism, kognitivism, konstruktivism och socio-kulturellt lärande). Dessa ställs i förhållande till ett antal spelegenskaper (utmaningar/regler, användargränssnitt, interaktionsmodell, bakgrundsberättelse och estetik/grafisk utformning) hos spelen för att identifiera pedagogiska metoder och placera in dem i aktuella spelegenskaper. Resultatet presenteras i form av ett antal matriser över förhållandet mellan pedagogiska metoder och spelegenskaper. Resultatet visar att ett marginellt större antal pedagogiska metoder kan identifieras i underhållningsspelen men att detta inte är något generellt resultat som kan sägas vara slutgiltigt då en mängd felkällor finns och antalet analyserade spel är för lågt.
|
|---|
