| Summary: | Människors olikheter bemöts ofta med fördomar och stereotypa uppfattningar, men detär av största vikt att förstå att ingen människa är en funktionsvariation, utan en unikindivid med en unik personlighet. Denna studies syfte var att få en djupare förståelse förhur mammor till barn med autismdiagnos upplever samt känslomässigt ochbeteendemässigt hanterade hur allmänheten bemötte deras barn. Studiens resultatkopplades an till Goffmans teorier om face samt stigma och motstrategier till stigma.Studien hade en kvalitativ fenomenologisk inriktning och var uppbyggd påsemistrukturerade intervjuer med 10 stycken mammor till barn med autismdiagnos.Resultatet visade att mammor till barn med autismdiagnos upplevde både negativa ochpositiva bemötanden gentemot barnen. Negativa bemötanden ledde till negativa känslorhos mammorna, medan positiva bemötanden ledde till positiva känslor. Dock kundeman se en majoritet av negativa bemötanden. Mammornas hantering av ett negativtbemötande från omgivningen tog sig uttryck i att försvara eller hjälpa sitt barn, eller attlämna, alternativt välja bort den sociala interaktionen. Slutligen kunde konstateras attdet på mikronivå fortfarande fanns mycket att göra för att främja känslan av acceptansför olikheter i samhället. === Human differences are often addressed with prejudices and stereotypical perceptions,but it is important to understand that no one is their disability, but a unique individualwith a unique personality. The purpose of this study was to gain a deeper understandingof how mothers of children with autism experienced, and emotionally and behaviorallydealt with how the public responded to the children. The results of the study were linkedto Goffman's theories about face, stigma and counter strategies to stigma. The study hada qualitative phenomenological focus and was based on semistructured interviews with10 mothers of children with autism. The result showed that mothers of children withautism experienced both negative and positive responses towards the children. Negativeresponses led to negative emotions, while positive responses led to positive emotions.However, one could see a majority of negative receptions. How the mothers dealt withnegative response from the environment was expressed in defending or helping herchild, alternatively leaving the social interaction. Finally, it was found that at a microlevel there was still a lot to do to promote the sense of acceptance for differences insociety.
|
|---|
