| Summary: | Bakgrund: Döendet är en normal process som ingen kan undkomma. Centralt i den palliativa omvårdnaden är respekten för patientens autonomi och självbestämmande. Upplevelserna av livskvalitet är starkt förenat med existentiellt välbefinnande. Det går inte lindra allt lidande endast det väsentliga i omvårdnaden går att lindra. För att främja en god kommunikation vid livet slut bör den vara hoppingivande och stödjande. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av sin sista tid i livet. Metod: En kvalitativ studie med narrativ ansats valdes som metod, datamaterialet baserades på sju självbiografier. Resultat: Ur analysen framträdde fyra kategorier: Ett annat synsätt på livet, Det svåra i att vara sjuk, Som patient få utöva egen vilja, Önskan att bevara livskvalitet med elva underkategorier. Konklusion: Ett annat synsätt på livet fås vid det ofattbara beskedet. Det svåra med att vara obotligt sjuk var fysiska symtom och skuldkänslor. Att bli sedd och den egna viljan prioriterades och önskan att bevara livskvalitet fanns. === Background: Death is a normal process from which there are no exceptions. Central aspects of palliative care is to respect the patients autonomy and right to make own decisions. How patients experience their quality of life is strongly associated to their existential wellbeing. It is not possible to ease all suffering, only those parts that are connected to the treatment. To be able to promote a good communication at the end of life is it necessary that it’s encouraging and supportive. Aim: The purpose of this thesis was to describe patients reported experiences as their life came to an end. Methods: A qualitative study with narrative approach was chosen as method, seven self-biographies were included. Results: Four categories emerged: Another perspective on life, The difficulties of being ill, As patient exercise own will, and The desire to retain life-quality with eleven subcategories. Conclusions: Another approach to life is obtained when the unimaginable news is notified. The difficultness about being terminally ill was physical symptoms and feelings of guilt. To be seen and their own will was a priority and the desire to preserve the quality of life.
|
|---|
