| Summary: | En undersökning av Bayeuxtapetens (BT) språkliga struktur. Undersökningen avser berättandetsorganisering och fördelning mellan huvudfris, bårder, den kortfattade inbroderade texten och en postulerad förlorad text. Särskild fokus läggs på den s.k. indexnumreringen och föreställningen om den som en indelning av BT i ett antal scener. Undersökningen problematiserar begreppet ”scen” och följer också traderandet av föreställningen om BT som indelad i ett antal scener., där två skolor utkristalliserar sig: en om 58 scener, en om ca.70. Den senare visar sig förlora sig i en rad av källhänvisningar som ingen längre känner ursprunget till. ”58”-skolan menar att indexnumreringen är en scenindelning.Undersökningen avvisar indelningen i scener som en konstruktion som inbjuder till missförstånd i tolkningen. I stället hävdas att index syftar på en postulerad, sedan länge försvunnen text, påminnande om Rolandsången. Analysen pekar på att det är den textens språkliga struktur som bestämt utformningen av hela BT, och att forskningen hittills tenderat att tolka fr.a. mittfrisens bilder allt för mycket som utsagor om konkreta skeenden. Bilderna bör istället i högre grad förstås metaforiskt; som direkta avbildningar av de språkliga metaforerna i den postulerade texten.
|
|---|
