| Summary: | I läroplanen och kursplanen för svenska finns underlag för att film ska finnas med i svenskundervisningen. Det är också viktigt med tanke på det mediasamhälle vi lever i idag. Att använda film i undervisningen är också ett sätt att närma sig elevernas kultur och det som ligger dem nära. Undersökningar som gjorts visar att undervisning om och med film bedrivs på ett annat sätt än när det gäller skönlitteratur. Skönlitteratur tas upp på ett mer seriöst sätt och undervisningen är mer genomarbetad. Film kan även ses som endast utfyllnad eller underhållning. Den kan även ses som en inkörsport till intresse för litteratur. Jag har undersökt hur läroböcker i svenska behandlar film. Tas den upp lika seriöst som skönlitteratur? Vilka aspekter av film betonas och hur skiljer sig detta från hur skönlitteratur behandlas? Jag undersökte två allmänna läroböcker i svenska som tar upp alla delar i svenskämnet och två svenskböcker som är specialiserade på film. Det jag har upptäckt i min undersökning är att film finns med i läroböckerna. Däremot finns film med i mindre grad kvantitativt än vad skönlitteratur gör. Jag fokuserade på hur böckerna som behandlar film tar upp filmupplevelsen, samtal om värderingar, kritisk granskning av medier och att göra egen film, eftersom jag fann att det var de framträdande teman som Skolverket fokuserar på i sina skrifter. Filmupplevelsen är något som berörs i alla böcker. Samtal om värderingar var något som inte kom fram i så stor grad. Det kom fram i större grad när det gällde skönlitteratur. Kritisk granskning av medierna kom fram i olika grad i böckerna. Filmskapande var något som kom fram i otillräcklig grad. Det fanns inte med i alla böcker och det gavs inte tillräckliga redskap för att göra film. Där fanns en skillnad mot lärobokens sätt att ge redskap i att skriva egen text, vilka var mer omfattande.
|
|---|
