| Summary: | Background: About 50 years ago, self-injurious behavior was considered rare, a symptom associated with psychosis or suicidal thoughts. In today's society, self-injurious behavior is a widespread phenomenon, especially among adolescents and adults dealing with mental illness in different ages. Aim: The aim of this literature study was to describe and compile nurses' experiences of caring for patients with self-injurious behavior. Method: A descriptive literature study made up of ten scientific articles. Main results: Nurses in the care of patients with self-injurious behavior described experiences of relationship-building care, the importance of specific knowledge, empathy and professional distance, and the support from colleagues. Conclusion: The results of the literature study showed that several different components were important, these were; relationship-building care, lack of time and staff, the support of colleagues, the importance of specific knowledge as well as empathy and professional distance. These components form the basis for the nurse, to the best of her ability, to care for patients with self-injurious behavior in an adequate way of working. === Bakgrund: För ca 50 år sedan ansågs självskadebeteende vara sällsynt, ett symtom i samband med psykossjukdomar eller suicidbenägenhet. I dagens samhälle är självskadebeteende ett brett fenomen, särskilt hos ungdomar och vuxna som lider av psykisk ohälsa i olika åldrar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva och sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med ett självskadebeteende. Metod: En deskriptiv litteraturstudie uppbyggd av tio vetenskapliga artiklar. Huvudresultat: Sjuksköterskor i vårdandet av patienter med ett självskadebeteende beskrev erfarenheter av relationsskapande vård, vikten av specifik kunskap, empati och professionell distans samt kollegialt stöd. Slutsats: I litteraturstudiens resultat framgick det att flera olika komponenter var av betydelse, dessa var; relationsskapande vård, tidsbrist, kollegialt stöd, vikten av specifik kunskap samt empati och professionell distans. Dessa komponenter ligger till grund för att sjuksköterskan enligt sin bästa förmåga ska vårda patienter med ett självskadebeteende på ett adekvat arbetssätt.
|
|---|
