| Summary: | Föremålet för denna uppsats är det fornsvenska verket Tungulus, sådant det föreligger i handskriften Cod. Holm. D 4a, daterad till 1457. Dess troliga tillkomstplats är Strängnäs. Vid tiden för denna handskrifts tillblivelse var det fornsvenska fyrkasussystemet i upplösning. Uppsatsen beskriver i vilken grad och hur kasussystemet används i Tungulus och jämför resultatet med vad forskningen säger om systemets status vid 1400-talets mitt. Analysen visar att texten bär tydligt vittnesbörd om bortfallsprocessen – att skrivaren var en del av den språkgemenskap som var på väg att lämna kasusbruket. Dock finns en viss konservativ tendens; delar av kasussystemet är alltjämt i bruk, om än vacklande, och enstaka exempel kan uppfattas som arkaiserande. Det vacklande bruket omfattar bl.a. maskulina nominativändelsen -er (eeldher, swarter), bestämda feminina ackusativändelsen -a (siälinä) och adjektivens ackusativändelse -an (diupan). Utjämningen mellan nominativ och ackusativ är långt framskriden men inte undantagslös; här finns flera exempel på former som inte skulle komma att överleva kasusbortfallet.
|
|---|
