| Summary: | I svensk skola har det blivit vanligt med elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Denna studie kommer att inrikta sig på varianten språkstörning. I en skola för alla behöver lärare kunskap hur de ska anpassa undervisningen så att den främjar alla elever. Syftet med denna litteraturstudie är att genom forskning undersöka hur lärare kan anpassa en undervisning som kan stödja elever med språkstörning, så att de får den undervisning de är berättigade till. Med hjälp av forskning ska frågeställningen "Hur arbetar läraren för att stödja språklig utveckling hos elever med språkstörning?" besvaras. Resultatet ur forskningen visar att de tre viktigaste faktorerna är kommunikation, förebyggande arbete och lärarens medvetenhet. Den första faktorn visar dels att kommunikation mellan lärare och elev har stor betydelse, men även kommunikation mellan lärare och logoped eller specialpedagog, för att en elev med språkstörning ska få utvecklas. Den andra faktorn utgörs av förebyggande arbete, som att insatser behövs i ett tidigt skede för att elever inte ska behöva misslyckas. Den tredje är lärarens medvetenhet som innebär att läraren är medveten om elevens kapacitet men även om att synliggöra eleven positivt i gruppen.
|
|---|
